sofiaskoglund.blogspot.com
Kära läsare,
jag har bytt blogg och bloggar numera på sofiaskoglund.blogspot.com. Vi ses där, eller hur!?!?!
God kväll
Jag tittade just på Himlen kan vänta. Det var ett tv-program som handlade om några personer som fått sjukdomar som leder till döden. De har, enligt läkarna, några månader eller år kvar att leva. Trots dessa dystra besked håller de livet vid liv och vägrar ge upp sitt hopp. De försöker verkligen kämpa. Det är beundransvärt!!
Jag känner några personer som lever, eller har levt, med dödsdömda sjukdomar. Deras hopp är unikt. De som drabbas värst på ett sätt i såna här situationer är familjerna. En kille jag träffade i somras berättade om sin pappa som lider av en sjukdom och endast har en kort tid kvar i livet. Pappan lever ju i det, det är hans vardag. Men för en tonårskille är det inte normalt eller vardagligt på något sätt att förlora sin pappa. Eller ännu värre, att veta att pappa kan dö när som helst.
Vilken värld vi lever i.
Svett i snygga skor
Fysik/kemiprov + Fia = osant. Nu var det sagt.
Nu när jag bara har lite historia att plugga, så kan jag surfa lite på nätet. Och idag var jag inne på Aftonbladet.se och hittade en tävling där de lottar ut Reebok-skor. Klart som korvspad att jag skrev ner mina tio bästa träningstips för att försöka komma över ett par skor, så bra som de verkar. Så nu tycker jag att du håller tummarna för mig så jag kan vinna de där fantastiska och revolutionerande skorna!
SOS Gute står på schemat i kväll. Det är inte helt fel att spana in svettiga brandmän en vanlig torsdagskväll. Dessutom vill ju jag kanske bli en sådan en dag. Jag kommer dock skilja mig från mängden. För jag kommer inte vara snyggt svettig, utan ha stora lökar kroppen över. Och jag kommer dregla över mina svettiga kollegor, men de lär inte göra samma sak över mig och mina lökar (om jag inte vinner Reebok-skorna det vill säga, för då kommer jag ju komma i form på ett kick;)). Men whatever, kul kommer det bli i alla fall!!
Nu ska jag läsa om hur det var att svettas i fabriker under 1700-talets industriella revolution.
Eniro är min nya bundis
Hur mycket orkar en människa? Det borde väl jag veta svaret på med tanke på att jag har krockat med den berömda väggen en gång i tiden. Jag kan inte påstå att jag håller på att göra det igen, men (förlåt att jag tjatar) fysiken tar kol på mig. I morgon är det, förhoppningsvis, över. Tack och lov.
Nu från en fysik till en annan fysik. Jag mår bättre än på länge, rent mentalt och fysiskt. Jag var ute och sprang en sväng i kväll igen. Dock en kortis, bara två och en halv kilometer, men det är bättre än inget. 14 minuter efter att jag lämnat dörren var jag tillbaka. En bra tid för att ta det i lugnt tempo. Slutsats - jag är nöjd!
Jag måste passa på att tipsa om en ny tjänst på Eniro. Man kan rita in en sträcka och så räknar tjänsten ut hur långt det är. Perfekt för att mäta hur långt man har joggat! Dessutom visas det hur lång tid det tar att gå och cykla sträckan (i en viss hastighet). Där sitter jag dagligen och försöker hitta nya rundor att förbränna kalorier på.
Nu måste jag dyka ner i min älskade fysikbok. Efter det blir det dags för John Blund att komma, ska med bussen halv sju i morgon bitti, så jag hinner till gymmet. För jag tänker inte göra som i morse och missa bussen.....!!
En (?!) frukt om dagen är bra för magen
Antal timmar jag har läst och räknat fysik under de senaste dygnen motsvarar säkert minst en arbetsvecka... Och nu fattar jag knappt något. Och det är prov på torsdag. Jag skulle behöva en personlig lärare!
Fy vad jag har skrivit mycket om fysik här nu - på tiden att byta ämne! Jag skulle kunna skriva om USAs president val som äger rum i natt, men det är redan så ältat ämne, så jag skippar det. Jag skulle också kunna skriva om hur träningssugen jag är, men då blir jag bara springsugen eftersom jag inte varit ute idag.
Därför tänker jag skriva om frukt. Hur otroligt smaskigt är inte det? En god sval saftig frukt som man sätter tänderna är inte helt fel. En kall stor röd jordgubbe en varm sommardag eller en lite halvbrun (ja, de är godast när de inte är helgula) banan efter ett träningspass. En rinnande kladdig vattenmelon på stranden eller en nyskalad lite lagom sur clementin en kall höstkväll. Eller en massa skivad frukt i filen på morgonen. För att ta smaklökarna till en lyxigare nivå så är det ju underbart gott att skala och skiva frukt som man sedan doppar i smält choklad. Så gott!! Idag har jag ätit riktigt mycket frukt.
Skivad frukt i fil till frukost, när jag kom hem åt jag en kiwi (det är en underskattad frukt från min sida, men det ska det bli ändring på!) och efter maten en clementin. Kvällen bjöd på ännu en clementin och dessutom krängde jag en hel skål vindruvor. Innan jag gick hit till sängen gjorde jag en smoothie, hällde upp den på flaska som jag ska ta med att dricka efter tennisen i morgon bitti. Jag kommer bli en piggare och fräschare människa om jag har tur och har jag otur slutar jag väl som en ananas eller något i den stilen.
Nu ska jag åter bege mig in i fysiken fascinerande värld. Mycket nöje!
04.11.08
Ännu en dag fylld av härlig (hrmpf) fysik. Nu har jag lämnat verkningsgrad och tyngdkraft och kastat mig i in tryckens värld. Jag tror att jag förstår allt, och det är en ljuvlig känsla!
Igår kväll sprang jag, som jag lovat mig själv, ut en sväng. Vovsingen fick följa med, så det blev ett rasande tempo den halvmilen vi sprang. Perfekt träning har jag nu om jag springer med Ville (hunden) varannan gång. Då tränar jag både kondition och förbränning. Perfect match!
Pappa hittade inte gymkortet, så det blev ingen träning i morse. Det hade jag inte orkat i vilket fall. I stället blev det en riktigt god frulle bestående av fil med skivad kiwi och banan, russin och puffat ris. En riktig energikick!
Dagen bjöd på en utlandsresa också. Vi var på studiebesök på Teknisk Museum i Helsingör. Allt var väldigt basic och guiden var lite egen... Men kul att få åka iväg i stället för att sitta i skolbänken! Innan jag satte mig på bussen köpte jag lunch (klockan var halvtvå och jag vrålhungrig!), en smörgås med chèvre och fikonmarmelad från EH. Inte helt fel!
Nu ska jag traska ut med vovsingen innan det blir med fysikande och eventuellt en joggigtur.
Sofia är en analyserande latmask
Drog ner på gymmet för en stund sedan. Och hur länge stannade jag? Jo, si sådär tjugo minuter. Vad är det liksom? M-e-s-i-g-t stavas svaret! Jag ska inte gå dit när det är så mycket folk där, det blir så trångt och bökigt. För träna det ska jag minsann. Det blir troligtvis lite löpning i kväll istället. Inte samma sak, men bättre än inget.
I morgon ska jag inte ta bussen till stan förrän klockan åtta, så i morgon bitti passar träning ypperligt. Om jag hittar dörrkortet det vill säga. Så håll tummarna, annars kommer en småfet Fia snart på intågande.
Så var det en sak till. Det här med killar. Och tjejer. Varför ska tjejer vara av den arten att vi analyserar minsta lilla detalj? Jag blir ju tokgalen på mig själv. Låt det som har varit vara som det var och låt tiden visa vad som ska ske. Så enkelt, men ändå så svårt. Vi vänder ju allting ut och in tjugohundratolv gånger - och till vilken nytta? Det enda vi kommer fram till är att vi borde fråga vår älskade väninna om hon vill hjälpa till att bringa lite klarhet över situationen. Det brukar underlätta ett ögonblick, men sen är tankarna tillbaka på stadiet 'klart som korvspad' och nästa analys börjar. Nu med hänsyn till hur väninnan såg på situationen. Och vart leder det? Jo, ingenstans. Om du är kille och läser det här (om du har orkat läsa ända hit för att försöka förstå hur en tjej tänker....) så tänker du med stor sannolikhet något i stil med "Fy fan, lägg bara ner tänkandet och kör!". Ja, lätt för er att säga, men visa då intresse för oss flickor så slipper vi själva försöka filura ut vad ni tänker och då slipper vi alla dessa förbannade analyserande tankegångerna!
Då var ett världsproblem löst. Och lösningen är: killar säg vad ni tycker så slipper vi försöka klura ut det (vilket vi ändå nästan alltid lyckas göra på ett eller annat sätt) själva. Om ni bara hostar upp det så sparar vi tjejer en massa tid som vi kan lägga på att antingen satsa på killen i fråga, eller på nästa offer, eller på att putsa på oss själva.
Från klarhet till klarhet, klarhet till korvspad eller korvspad till klarhet? Eller är allt fortfarande en enda sörja som bara vi med bröst förstår oss på?
Tänk.....
Jag längtar tillbaka till den gamla goda tiden. Tänk när man var barn, riktigt liten. Dagens katastrof kunde vara att ramla och få ett skrapsår eller att någon på dagis tog den blåa kritan före dig. När man var så liten att tårarna som rann ner för kinderna samlades ihop till en fläck på mammas tröja. Kunna sätta sig ner, titta på en daggmask eller peta i jorden, utan att behöva tänka vad som skulle hända.
Bli påklädd, slippa bry sig om det skulle vara fläckar på tröjan när man kom hem. När man inte tänkte på framtiden. Inte insåg att ett prov kan få dig att känna dig som världens osmartaste och mest korkade person. När du inte brydde dig om hur högt bollen du nyss kastat upp flög eller vilken lägesenergi den hade i ett visst ögonblick. Du var så liten, att du bara kastade upp bollen mot den blåa himmeln och brydde dig inte om vart den hamnade när den landade.
Så vill jag ha det nu. Bara kasta fysikböckerna i väggen och fly tillbaka till tiden som var. Men så gör man inte. Nej, man tar lydigt upp böckerna i sängen, bläddrar fram till rätt sida och läser. Läser så länge och så mycket att man kan det som ett rinnande vatten när ögonlocken sjunker ihop. Nästa morgon när man vaknar inser man att nattens drömmar handlat om hur bilen accelererat och dess inbromsningar.
För nu för tiden ska man vara en duktig flicka.
Fysik in my heart
Jag funderar starkt på att elda upp mina fysikböcker och bege mig ut på löprunda i stället för att trycka in formler i min arma hjärna. Dessutom förstår jag inte riktigt hur jag ska använda de fantastiska(....?!) formlerna i diverse uppgifter.
Så om du känner att du är en fena på fysik och skulle vilja anta utmaningen att förklara fysikuppgifter som handlar om hur högt Samuel kastar en boll etc så kontakta mig snarast!
Om femtio minuter börjar reprisen på Grey´s Anatomy. Den måste ses, för jag missade den i onsdags när jag var i Göteborg.... Så femtio minuters fysikpluggeri står på schemat. Kan livet bli bättre?
Ett lass smidighet, tack?!
Det blev en kort sväng som jag sprang. Men bättre än inget, inte sant? Det var första gången på tre månader som jag löptränade. Hur det kommer sig beror ju på min föredetta stukade fot. Så skönt det var att komma ut igen och känna kylan bita mot kroppen och pulsen öka. Tre månader utan att springa får mig att känna mig väldigt otränad och ur trim...
När jag kom hem tog jag en riktigt lång och varm dusch. Det är så otroligt skönt att känna vattnet strila längs kroppen och känna hur det rena vattnet spolar bort svetten.
De två T:na
Nu ska jag utsätta min kropp för ett litet endorfinrus. Det är svinitkallt ute, men ut och löpa det ska jag minsann! Så det blir lager efter lager med träningskläder och löparskor på sen blir det till att springa må du tro. Fast.....så långt hade jag inte tänkt att springa i ärlighetens namn. Vi får se hur långt jag orkar denna kalla höstkväll.
Väl hemma igen väntar en stor kopp med rykande hett te. Jag längtar redan.
Min allra bästa träningspartner och tedrickarfreak. Försök slå henne i detta om du kan!
Förstår inte varför bilden blir så mini, trots att jag väljer större storlek.....
Fysik och müsli
Verkningsgrad, energiförbrukning, Newtons andra lag, lägesenergi, momentpunkt. Det är en bråkdel av allt som ska in i min hjärna till på måndag. Tröghetslagen är det som passar bäst in på mig. När jag har lov kan jag väl ändå få slippa mina skolböcker. Men icke, eftersom jag var sjuk när vi hade fysikprov i våras så måste jag göra omprov på måndag. Och jag kommer ju ihåg all fysik vi hade i ettan, oh yes! Hrmpf.
Ska försöka övertala mamma att övningsköra lite idag. Pappa undrade om jag ville åka med till Helsingborg och hälsa på bror. Klart jag vill! Men då hör jag fysikböckerna skrika "LÄS!". Jo, den svenska skolan är ju så otroligt slapp. Eleverna måste plugga på loven för att ha en chans att hänga med. Fyra prov och ett studiebesök veckan efter lov är precis vad jag kallar slapphet. Precis.
Igår tog jag ett litet snesteg. Så skulle många se det. Lika många skulle nog se det som att igår kunde en tallrik fil tagit mitt liv. Jag hällde nämligen upp fil och flingor i en skål och började mumsa. Jag kännde lite kli i halsen och slog därför en blick på müslipaketets innehållsförteckning. Torkade äpplen. Shit! Jag grabbade telefonluren och slog en pling till sjukvårdupplysningen. De rekommenderade att jag skulle ta mina tabletter. Tack och lov hjälpte det. Tänk, en tallrik fil kan vara dödlig.....
Sömnens ensamhet
Jag ligger i sängen. Ensam i ett rum för andra natten på en vecka. Den tanken slog mig alldeles nyss. Endast en natt på hela lovet har jag sovit utan att åtminstone ha någon i samma rum.
Först var det tågsömn och då hade jag en hel kupé som sovmates. I Härnösand var vi åtta tjejer i ett rum och i Göteborg sov jag hemma hos J.
Det är så mysigt att sova med någon annan. Känna tryggheten. Ligga och prata tills ögonlocken inte orkar hålla sig uppe. Bara prata om allt som kommer omkring. Finns det något mysigare? Om du nu av någon anledning inte har sovit med någon - gör det!
Nu känner jag mig helt utelämnad....Jo, man blir ju bortskämd av alla nätter med en sovande granne.
Eftersom jag har haft så otroligt trevligt och mysigt på kvällarna har det inte blivit så mycket sömn. Så nu ska jag lägga mig tillrätta och hoppas att John Blund kommer och plockar upp mig.
Fias liv det senaste dygnet
Nu är jag hemma efter roliga äventyr i Göteborg. Det var riktigt roligt att komma dit må jag säga! Göteborg är en sjukt mysig stad med alla spårvagnar och gamla hus. Å så finns det så många roliga, mysiga och annorlunda butiker. För att inte tala om caféerna som finns runt vart och vartannat hörn längs stadens gator. Mysfaktor hög må jag säga!
När vi vaknade idag visade uret halv elva. Det betydde att jag hade en halvtimme på mig att packa, duscha käka och fixa allt innan jag skulle träffa Jonas - inne i stan. Det var ganska kört. Så det blev inget av det.... TYVÄRR! Jättetråkigt verkligen :(
För en gångs skull var ett av SJs tåg i tid. Dock var det knökfullt på tåget, så jag fick stå upp till Varberg. Fysikboken åkte fram och jag läste om energi. Det är det inte alla som har gjort, stått på ett tåg och läst fysik... Ska upp på meritlistan!
Ikväll blir det kanske idol eller, det mer troliga, hopkrupen i sängen framför en bra film.
>>Skratt är vackert. Du är vacker. Vackrast är du när du skrattar<<
Dag 2 i Göteborg
Sitter återigen i samma kök i Göteborg =) Idag har jag gjort stan med älskade Lousie. Vi startade med att kränga Göteborgs största kanelbullar, mumma! Jag köpte en skjorta som jag tittat på massvis med gånger. Och en frukostbok till Johannes som tack=)
Nu står maten i ugnen och gott ska det bli, tro mig!
Kortslukande i Götet
Ja, då sitter jag i ett kök i Göteborg! Tåget var väldigt försenat, men fram kom jag. J mötte mig på stationen och vi gick och käkade mumsig ciabatta. Juste, och en macka till som J tog av misstag. Förhoppningsvis så fick stackaren som J tog mackan av (misstag!!) en smörgås till slut.
Vi gick förbi en bankomat och jag skulle ta ut pengar. Men mitt kort ploppade ut och på skärmen stod det "kortet behållet". Trots att jag hade fått mitt kort, dock inga pengar. Jaja, vi gick till en annan bankomat och efter att jag hade slgit in RÄTT kod så slukade bankomaten mitt kort?! Jag rusade in på Nordea och fick kölapp nummer 333, lyckotal! Ja, tanten i kassan kunde verkligen inte förstå vad som hade hänt, hon såg nästan mer nervös ut än mig. Och min puls låg långt över normalt. Jag fick inget nytt kort, det kommer med posten. Tack och lov fick jag ut pengar i alla fall.
Nu ska vi ta spårvagnen till stan och titta på ett fackeltåg till minne av Göteborgsbranden som har tio år idag.
Tidspress
Jag skickade in min labbrapport och sekunderna efteråt fick jag reda på att min värden var helt galet fel. Vad har världen emot mig?! Jaja, jag får hoppas på omarbetningen!
Nu måste jag kila ner i källaren och packa. Om en timme och femton minuter lämnar jag dörren och jag har inte packat ett enda plagg. Så, time to packa!
Hörs!
En kille i ljusa jeans är som ett negativt rotuttryck
....det går inte ihop. Näe, jag tycker inte att det är så jättesnyggt. Visst, en het sommardag på en het solbränd kille så kan det funka. Men inte i oktober. Såg en riktigt snygg kille idag, med snygga kläder och allt, men så hade han ljusta jeans som bara totalkvaddade hans outfit. När, bu för ljusa jeans!
Var nere på Hälsan och fick mig mit endorfinrus! M la upp ett träningsprogramm till mig, så nu ska jag bli biff=) Jag frågade än en gång om jag fick gå i högklackat med tanke på foten. Trodde som vanligt att det skulle bli ett "nja, vänta någon vecka till". Frågan ställs, väntan på svar. Glädjesmurfarna dansade rumba inuti mig, för imorgon kan jag gå i klackar igen! Jaaaaa, som jag har längtat. En liten hållhake bara, jag måste ha med ett par ordentliga skor som M uttryckte det. Så, imorgon kommer ett klick-klackande höras från mig och ett par ordentliga skor kommer ligga i handväskan.
Nu ska jag hoppa in i duschen och peela och fila. Efter det väntar några ekvationssystem på att bli lösta.
>>mat får dig att bli tjock, kläder får dig att känna dig tjock, men ett par skor passar alltid<<
Var nere på Hälsan och fick mig mit endorfinrus! M la upp ett träningsprogramm till mig, så nu ska jag bli biff=) Jag frågade än en gång om jag fick gå i högklackat med tanke på foten. Trodde som vanligt att det skulle bli ett "nja, vänta någon vecka till". Frågan ställs, väntan på svar. Glädjesmurfarna dansade rumba inuti mig, för imorgon kan jag gå i klackar igen! Jaaaaa, som jag har längtat. En liten hållhake bara, jag måste ha med ett par ordentliga skor som M uttryckte det. Så, imorgon kommer ett klick-klackande höras från mig och ett par ordentliga skor kommer ligga i handväskan.
Nu ska jag hoppa in i duschen och peela och fila. Efter det väntar några ekvationssystem på att bli lösta.
>>mat får dig att bli tjock, kläder får dig att känna dig tjock, men ett par skor passar alltid<<
Ett endorfinrus, tack!
Labbrapporten som jag håller på att skriva tar kol på mig! Gaslag hit och Daltons lag dit och ekvationssystem åt ett annat håll. Jag får helt enkelt spunk när det inte går ihop!
Nu ska jag ner på gymmet och hoppas på att många endorfiner sätter fart i kroppen så att humöret kan ta hissen uppåt några våningar! När jag kommer hem igen väntar miniräknaren och formelsamlingen så snällt på mig här. Och i min önskevärld ger de mig exakt de siffror som jag vill ha.
Ring ring bara du slog EN signal
Riiiiiiiiig! Typ trettioåtta telefon signaler väckte mig vid tiosnåret imorse. Men hallå? Om man inte svarar efter fem sex signaler, så kanske man inte heller tänker svara? Och det var säkert en telefonförsäljre. De brukar ringa på förmiddagen och fråga efter mamma eller pappa. Jomenvisst, de brukar ju vara hemma mitt under dagarna, eftersom de inte har något eget jobb......
Efter att ha lyssnat på en tråkig ringsignal som går om och om igen är det inte så lätt att somna om och fortsätta sina söta drömmar. Jag hoppade (inte så bokstavligt talat...) upp ur sängen och gjorde en smarrig frukost. Om jag ska orka plugga en hel dag krävs det att fiberförrådet är fullt! Sagt och gjort, jag har suttit med min rapport massor av timmar idag, och ändå är jag inte färdig på långa vägar. Måste ha lite hjälp imorgon!
När jag höll på att spy av kemi/fysikrapporten var det matteboken som slogs upp och flera tal som räknades. Jag har prov imorgon, så jag måste ju kunna det här med exponentialekvationer och logaritmer nu.
Så, innan jag sätter mig framför dumburken och tittar på bögbonden och gråter framför Grey´s (som jag tror att jag kommer göra ikväll om mina aningar är korrekta från trailern) ska jag plugga in logaritmlagar i min redan fullproppade hjärna.
Hoppas du har en trevligare kväll än mig framför dig!
