fiaskoglund

I morgon ska jag inte ta bussen till stan förrän klockan åtta, så i morgon bitti passar träning ypperligt. Om jag hittar dörrkortet det vill säga. Så håll tummarna, annars kommer en småfet Fia snart på intågande.

Så var det en sak till. Det här med killar. Och tjejer. Varför ska tjejer vara av den arten att vi analyserar minsta lilla detalj? Jag blir ju tokgalen på mig själv. Låt det som har varit vara som det var och låt tiden visa vad som ska ske. Så enkelt, men ändå så svårt. Vi vänder ju allting ut och in tjugohundratolv gånger - och till vilken nytta? Det enda vi kommer fram till är att vi borde fråga vår älskade väninna om hon vill hjälpa till att bringa lite klarhet över situationen. Det brukar underlätta ett ögonblick, men sen är tankarna tillbaka på stadiet 'klart som korvspad' och nästa analys börjar. Nu med hänsyn till hur väninnan såg på situationen. Och vart leder det? Jo, ingenstans. Om du är kille och läser det här (om du har orkat läsa ända hit för att försöka förstå hur en tjej tänker....) så tänker du med stor sannolikhet något i stil med "Fy fan, lägg bara ner tänkandet och kör!". Ja, lätt för er att säga, men visa då intresse för oss flickor så slipper vi själva försöka filura ut vad ni tänker och då slipper vi alla dessa förbannade analyserande tankegångerna!

Då var ett världsproblem löst. Och lösningen är: killar säg vad ni tycker så slipper vi försöka klura ut det (vilket vi ändå nästan alltid lyckas göra på ett eller annat sätt) själva. Om ni bara hostar upp det så sparar vi tjejer en massa tid som vi kan lägga på att antingen satsa på killen i fråga, eller på nästa offer, eller på att putsa på oss själva.

Från klarhet till klarhet, klarhet till korvspad eller korvspad till klarhet? Eller är allt fortfarande en enda sörja som bara vi med bröst förstår oss på?