Mig skrämmer ni inte....ehh, precis!
Idag fick jag personlig chaufför till skolan. S pappa skulle på möte, så hon körde in till stan. Hela tjugo minuter senare kunde jag lämna huset, och tjugo minuter på morgonen är ganska betydelsefulla minuter. Tänk, att ligga där i sängen och veta att klockan ringer efter klockan sex, det är inte varje dag. Kunna sträcka på sig lite länge än vanligt och gå upp, med tanken att slippa bussen.
Det var en kort skoldag, bara två lektioner. Riktigt skönt! Efter lunchen gick vi en sväng in på Gina Tricot och det provades kläder i mängder. Jag hittade ett skärp, en klänning och en topp. Min plånbok var inte med på svängen, så plaggen la jag undan, så får jag se vad mina kläder får för sällskap i garderoben. När jag stod inne i provhytten hörde jag några viska utanför "vi skrämmer henne!". Jag stack ut huvudet och sa "nä, det gör ni in...." då såg jag att det inte var mina kompisar som hade tänkt skrämmas utan två tjejer som var på väg till en annan provhytt för att skrämma sin kompis..........
Eftermiddagen har tillbringats åt matte och kvällen åt bilkörning. Första gången jag körde i mörker och det gick riktigt bra om jag får säga det själv!
Det förgiftade äpplet a lá Sofia
Ännu ett besök på Helsingborgs lasarett har jag nu på min meritlista.Ta ett djupt andetag nu! Det var inte på akuten som jag hamnade idag. Nej, jag skulle till barn- och ungdomsmottagningen. Väl där fick jag blåsa i diverse maskiner innan jag träffade läkaren. Han frågade mig vad jag trodde utlöste den anafylaktiska reaktion jag fick i augusti. Jag trodde, som jag trott hela tiden, att det var ett äpple. Det trodde däremot in läkaren, eftersom en så kraftig och allvarlig reaktion av ett äpple är otroligt sällsynt (läkaren har aldrig sett en sådan reaktion under sina år som läkare). Ett pricktest gjordes och mycket riktigt, det var antagligen äpplet jag reagerat på.
För att jag ska på bevis på om jag kan äta äpplen eller inte i fortsättningen ska jag provoceras med äpplen. För att prata svenska betyder det att jag, inom ett år, kommer läggas in på sjukhus. Där kommer de att sätta en nål så adrenalin snabbt kan sprutas in i mitt blod. Därefter kommer jag få dricka äppellösning och sedan äta mer och mer äpple för att kunna se hur jag reagerar.
När jag berättade detta för brudarna frågade F "du dör väl inte?". Näe, det hoppas jag verkligen inte att jag gör!
>>Carpe diem!!!!<<
Livet leker och jag är med på spelreglerna
Jag älskar livet just nu!
Mamma har kommit hem från Etiopien, så skönt att ha henne nära igen. Jag har haft på känn, på ett konstigt och olustigt sätt, att hon inte skulle komma hem, utan försvinna. Vid middagen idag visade det sig att mor och far har haft samma tankar och känn. Om hon inte hade kommit hem så hade jag haft en pappa som är född i Etiopien och en mamma död i samma östafrikanska land.
Det känns som om allt är på sin rätta plats nu, men ändå på fel, fast det märker jag inte lika mycket. Jag trivs med livet nu, i tillvaron. Jag vet att om en vecka kommer jag vara i Härnösand, och redan nu har jag vänner där som längtar tills jag kommer. Hur fantastiskt är inte det?
Jag har börjat tänka "det här en en bra dag", när jag kliver upp på morgonen. Testa, det hjälper! Det är kanske därför som jag känner mig lycklig just nu?
>>don't worry, be happy!<<
Ett glädjeskutt
Vilket party gårdagskvällen bjöd på! NH7, bäst på fest. Dansande till Markoolio, det är inte varje dag ;)
Idag har jag inte gjort något för fem öre. Det enda vettiga jag har kommit mig för att göra är ost- och spenatsoppa som var ypperlig! Sen har jag verkligen inte gjort något mer. Sorgligt nog. Fast jag hade en rolig och skrattfylld stund på morgonen när jag vaknade i Förslöv brevid Aicha. Vi vaknade, tittade på varandra och började skratta lite. Efter det utbröt gapskratt. Mysigt sätt att vakna på, så skulle man kanske börja varje dag med att göra?
Tänk, nu kunde jag suttit framför lägerelden med en massa ledare från Brevik i somras. Men jag sitter här, framför min Mac (som jag börjar förstå mer och mer...) i väntan på att mitt te ska bli klart.
Just nu är jag lycklig. Jag skulle kunna hoppa högt av glädje.
Vad är lycka?
Det är en svårbesvarad fråga. Att lyckas är att uppnå ett mål eller en dröm, men behöver det betyda att man är lycklig? Visst, när man har lyckats med någon kan man känna sig lycklig för en kort stund, ett lyckorus.
Vad är då långvarig lycka? Tänk, att jag varje dag får vakna, det är väl ändå lycka? Och att man kan leva efter klyschan "man lär sig av sina misstag". Det tror jag är ypperliga förutsättningar för att få ett lyckligt liv.
Det var dagens filosofi. Eftermiddagen har bjudit på en skogspromenad med kamera och hund. Vilket resulterade i geggiga skor, en massa bilder och en lycklig (om det nu är lycka att vara på skogspromenad...) hund.
Nu måste jag kila och göra mig klar för kvällen. Det vankas fest med Nahum tvåor!
>>Människor är som viner; med åren blir de dåliga surare och de goda bättre<<
Barndomsdrömmar
Styrelsemötet idag. Och det gick prima, trots att det inte riktigt kändes så. Höjdaren var ändå när Annika (som satt i styrelsen) sa "jag förstår att det blir väldigt varmt kring en ångmaskin, hur löser ni det? Det kommer ju bli väldigt hett för arbetarna". Så svarade C-J "men de står ju inte i elden". Skrattframkallande citat från vår argumentation!
I kväll blir det soffan som gäller, framför SOS Gute. Jag börjar mer och mer komma in på att jobba inom räddningstjänst på ett eller annat sätt. Antagligen som ingenjör. Hur betydelsefullt skulle det inte vara att en dag kunna rädda en annan människas liv? Tänk vad lycklig hjärtevärmare det skulle vara. Ja, tänk mig som en muskulös brandman. Den tanken kan vara kul att leka med. Springa runt där bland massa snygga brandmän och lira innebandy. Det bästa är om jag blir ingenjör, för då har jag makten över boysen. Men i ärlighetens namn, så är det verkligen inte därför jag vill jobba med räddningstjänst.
Ända sen barnsben har jag drömt om att få jobba med människor som behöver hjälp. När jag som liten följde med pappa på brandstationen fick jag alltid en röd plasthjälm på huvudet och kände mig som en brandman. Att få klättra upp i brandbilen medan en brandman satte igång blåljusen, det var lycka. Om jag blir brandman går ju en barndomsdröm i uppfyllelse. Men vi får se vad det blir av mig. Kanske slutar jag som kassörska på lokala Konsum.
Vem vet, inte du Vem vet, inte jag.
Hur säger man fika i plural?
Även jag har hakat på den rådande trenden med lila nagellack. Igår, mellan fikat med Matilda och Charlotta, slank jag in på Kicks och införskaffade mig ett lila lack. Nu pryder denna mörka färg min numera korta naglar. Vi får väl se hur länge jag står ut med det.
Som sagt, mellan fikorna (hur säger man fika i plural? Fikor, fiker, fikos....Snälla svara!) med M och C. Först var det Ebbas med M som gällde där köpte jag mig en otroligt smarrig, och minst lika sockerbombad, polkamaräng. Så god! Efter den fikan bar det av till Waynes med C för att njuta av en kopp grönt te. Jag har bestämt mig för att bli nyttig. S, hädanefter är det grönt te i stället för en latte.
Gårdagskvällen spenderades hos bror där det bjöds på natchos. Det var nästan lika gott som bakverket på Ebbas. Men bara nästan...
Ikväll är det plugg varierat med Grey's Anatomy som gäller, vi har ju styrelsemöte imorgon.
Take care!
Första inlägget från MacBooken
Plugg, plugg, plugg - hur mycket orkar en människa egentligen? Dessutom har jag fått VG i idrott, trots att min lärare vill ge mig MVG. Hur sjukt är inte det?
När vi kollade upp hur långt det var från Resecentrum till dit vi ska bo när vi är i Härnösand började alla tycka att det verkade långt. Två kilometen, långt? Knappast! Och när de luskade ut att bussen tar en och en halv timme till Övik, fick brudarna spader. Tihi, ni kommer avlida där uppe brudar! Om ni inte dör av avstånd dör ni av höjdskräck <3 Men jag ska vara er räddare i nöden, promise!
Jag var riktigt less efter skolan, så jag bestämde mig för en klippning. Ännu en impuls som mitt hår utsätts för. Jag tänkte mig
en ganska lång page och här har du resultatet!
Ja, det blev väl helt okej, och jag hoppas att jag vänjer mig i kort hår... Efter klippet så for jag ut till Väla för att hämta min efterlängtade MacBook. Så nu sitter jag är med den och bloggar!
Dagens citat kom idag under fysiken. Jag berättade att jag idag skulle hämta min dator och så blev jag och S lite ironiska när vi skulle beskriva datorn. "En vit sak man kan fälla upp, med ett äpple på baksidan". Då undrar L "hänger det en frukt på datorn?!" Du är bra söt ibland L!
P.S idag hittade jag ett grått skärp, dock lite för stort, men det var grått!
Hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting för en.
Då var jag på hemmaplan igen. Eller hemma och hemma... Men i skåneland i alla fall. Jag har haft en underbar helg, på alla sätt och vis. Det är ju ingen idé att jag berättar om den, eftersom du antagligen har läst det tidigare.
Ett tråkigt avsked (vilka avsked är inte tråkiga....) inledde dagen. På tåget började flera stycken i vagnen, som inte kände varanda, prata om åksjuka. Vilket samtal jag fick lyssna på. Riktigt mysigt att lyssna på hur man bör sitta när spyan är halvvägs uppe. Och min ironi är på topp!
Tåget rullade in i Hässleholm där far min väntade med bilen. Jag körde till Helsingborg för att ha tennisen. Det var seriespel på gång och jag började sakna tävlingslivet så mycket. Eller ja, bara att träna ofta. Visst är jag inte världens tennisspelare, men i alla fall. Alla tävligar vi varit på, galna upptåg som har ägt rum då. Oh, I love it!
However, en av mina elever (en 11-årig kille) trodde att jag var trettio. Det är inte första gången jag får höra att jag ser äldre ut, men vem vill se ut som en trettioåring?! Många trettioåringar verkar vara så tråkiga, de har liksom sin utbildning och kanske familj, men inte så mycket mer. Tack för komplimangen....
I don't want this moment to ever end
Ögonblicken. De små, men ack så värdefulla ögonblicken som man bara vill låsa in djupt inne i hjärtat och ta fram när man vill må bra. Precis sådana ögonblick har den här helgen fyllts av. Becka kan verkligen fylla hela mig men en uppsjö sådana ögonblick, som räcker länge.
Dagens början spenderades till att ränna rundor på stan. Några små inköp gjordes. Far min ringde titt som tätt, för han höll på att köpa dator till mig. Vilket landade i att jag nu är en stolt MacBookägare!
Efter ett antal vändor in och ut ur butikerna knäppte vi runt fyrahundra kort på varandra. Galet! Men bra galet!
Imorgon är det hemfärd, plugg och jobb (jag tror att jag har fått löneförhöjning!!) som väntar. Hoppas att du har en roligare dag framför dig än vad jag har!
>>en sann vän är en sällsynt fågel<<
Hos dig kan jag bre en smörgås
Äntligen är jag och Becka på samma plats igen! Tänk dig förväntningarna som du hade när du var ett litet barn på julafton. Sådana förväntningar hade jag när jag satt på tåget. När jag klev av och såg min blonda snygga vän var hela kroppen i lyckorus. Adrenalinet pumpade, och kramkalas utbröt på en perrong i det småländska duggregnet. Vilken lycka att få stå i armarna på sin bästa barndomsvän!
"Hos dig kan jag bre en smörgås eller koka en kopp te utan att det är något konstigt. Och det kan jag inte hos någon annan kompis." Så beskriver vi vår tajta vänskap. Som är tajtare än ett par snygga välsittande jeans. Hos dig är jag stark hos dig är jag underbar. Jag kan bara stämma in i Partik Isakssons strof när det gäller Becka.
Dessvärre har en bitter sak hänt....Vi skulle blondera oss idag (en ren impuls) men mitt hår blev lite gult. Det är verkligen ett mardrömssenario för mig! Så om det inte går bort efter några tvättar, som det bör göra enligt Becka, så blir till att punga ut pengar hos frisören.
Allt om ingenting
Gårdagen försvann. Du vet en sån dag då allt bara händer men ändå ingenting. Så därför bloggade jag inte. Det var väl det som hände som inte var just ingenting. Ja, den som förstår min (o)filosofiska tankar måtte vara smart!
Vad hände igår då? Det som väl hände...Jo, en morgontrött Fia kom till gymmet och tränade ett otroligt klent pass. Jag får inte löpa nu eftersom min fot är under träning. Så jag körde ganska mycket rygg, mmmm! Så det är känts sådär alldeles lagom idag när jag har sträckt på mig.
Jo, när vi skulle gå på lunch så vr den en man som mötte oss på cykel. Han var väl i fyrtio-femtioårsåldern. Så tittar han på F och säger "du tappade något!". F blir lite paff men vänder sig som för att titta efter vad hon kan ha tappat. Då ropar mannen, som nu har cyklat förbi oss "farten!". Vi blev lite förbryllade efteråt, eftersom detta var något vi ägnade oss åt när vi var små oskylda lamm.
Gårdagens bästa citat kom när jag och C hade varit och köpt frukt på torget. Jag såg en lastbil från Ejo chark i Örkelljunga och skröt lite med att den var från Örkelljunga. Då frågar C "chark...ja, dom gör mejeriprodukter va?" "Haha, och Skånemejerier gör kött" svarade en skrattande Fia.
Frukt på torget ja. Det måste vara underbart om något! Tänk att kunna köpa frukt till så låga priser, så det är nästan pinsamt när man kommer med fem clementiner och betalar ynka två kronor. Och det är ju inte en eller tre olika sorters frukt utan mängder! God är den också och trevliga snubbar som säljer den=)
Idag har det inte hänt något alls. Eller jo, en sak. Mamma har åkt till Etiopien där hon ska vara i tio dagar. Jag hoppas verkligen att hon får det bra!!
Om ett dygn är jag på världens bästa ställe! För jag kommer nämligen vara där Becka är<3
När jag blir stor ska jag bli plugghäst
Vad går jag på för skola egentligen?! Loggade in på Schoolsoft idag och upptäckte att vi ska ha ett kombinerat kemi- och fysikprov om två veckor. Då ska också en kemirapport lämnas in. Och nästa vecka har vi samhällsprov och styrelsemöte. Juste, på fredag är det engelskaprov. Har jag missat något? Ja, vi har ju ett matteprov veckan innan lovet också. Tjohoo! Fia och skolan är ett.
När jag hade kommit hem bar det iväg igen. Kryss i taket idag - jag har varit och kollat upp min fot. Den kommer antagligen att läka ganska snabbt, vilket är en lättnad! Så snart är jag på g in highheels igen!!!
Hittade den här länken på Beckas blogg idag och registerade mig genast! Gör det du också=)
Titta in här!: GratisKladerJag hoppas att jag inte knäckte dig för mycket idag, men en liten tankeställare förtjänade du allt.
Lev livet!
Jag har börjat tänka. Få någon slags ahaupplevelse. När jag pratade med en som pluggar till sjuksyrra kunde vi genom vårat resonomang konstatera att mitt tillstånd var väldigt kritiskt. Eftersom jag fick så otroligt mycket mediciner i ambulansen och min syresättning inte var så bra. Jag fick nämligen dubbel maxdos kortison i ambulansen efter att jag själv hade tagit tio likadana tabletter tidigare. Och maxdosen är åtta tabletter.
Jag googlade på anafylaxi för att själv kanske kunna förstå vad jag har varit med om. Här är lite jag hittade:
Det är en akut överkänslighetsreaktion som omfattar flera organfunktioner samtidigt, inklusive hjärtverksamhet och blodtryck. Ordet chock missbrukas idag grovt i media och är i medicinsk mening ett akut livshotande tillstånd med sviktande blodcirkultion av olika orsaker.
Ja, det är ju ord och inga visor för att inte överdriva. Det påverkar allstå hela kroppen, alla organen samtidigt. Inte att leka med med andra ord. Jag har läst lite olika statistik över hur många som drabbas, men två olika tal jag läste var att en per 10000 invånare drabbas av en sånhär reaktion varje år. En annan siffra visar att 3 per 100 000 invånare drabbas varje år som uppsöker sjukhus.
Livet kan vända så fort, innan vi hinner förstå det. Ta vara på varje stund du får, försumma inte minsta ögonblick!
Fredag lördag söndag
Då kommer hlegen i korta drag! Fredageftermiddag inleddes med inspark av ettorna. Vi var indelade i grupper och ettorna skulle göra både det ena och det tredje på stan. Bland annat så skulle killar och tjejer byta kläder, så vi hade en kille som gick runt i strumpbyxor och klänning.
Vår grupp var bitvis väldigt mesig och lam, så några tvåor gick och köpte mjöl som vi kastade på dem om det inte utförde uppgifterna. Det slutade med att när alla ettor var inklämda i en telefonkiosk så hälldes halva mjölpåsen över dem. Kulkul!
Efter avslutningen som bestod av äckliga lekar, till exempel att knäcka ett ägg i ett gals som första personen ska ta in i munnen och sedan spotta ut i glaset igen, nästa person gör samma sak tills den sista personen ska svälja hela ägget. Mums!
När vi hade lekt färdigt bar det av till Fanny där vi lagade qurnfärs med spaghetti. Rikigt gott! Senare på kvällen bar det iväg in till stan igen för att avsluta hela insparken med fest. Det var roligt nästan hela tiden...
Igår morse när vi skulle åka hem från F så vägrade buschauffören tro på mig när jag sa att jag var en halv. Såhär gick det till:
"En halv till Öa"
"Vet du vilken kod det är?" frågade busschaffisen. Eftersom jag inte visste koden fick han slå upp den. När han hade slagit upp det och skulle knappa in det i apparaten frågade han:
"Var det en halv?"
"Ja"
"Är du säker?"
"Ja", svarade jag lite irriterat.
När biljetten höll på att skrivas ut säger gubben:
"Aa, du vet att det är åttahundra kronor i böter om du är över nitton va?"
Haha, gubben vägrade tro att jag var under nitton!!
När jag hade kommit hem så slappade jag och sov en stund framför TV:n innan jag gick till Ekströms för att baka och äta kanelbullar. Vi åt sanslöst måna kanelbullar, men så blir det när det är en fyrabarnsfamilj!
Idag väntar tre tennistimmar och jag måste medge att det inte är så lockande att ge sig ut i regnet och åka till Helsingborg! Jaja, jag tjänar ju lite pengar i alla fall=)
Dåligt av mig att inte träna!
Fia är en latmask! Jag hade ju tänkt att träna i morse. Men icke. Först var det tänkt att jag skulle gymma som vanligt, sen skulle det bli tennisspel istället. När jag igår kväll insåg att jag inte skulle orka dra mig ur sängen innan klockan sex så bestämde jag mig för att ta sovmorgon istället.
Då kunde jag ju vara uppe och titta på fotboll också. Det blev Bremen mot Inter som beskådades, det vill säga Ibrahimovic vs Rosenberg. Roligt roligt!
Det var en otroligt lugn skoldag idag. Bortsett från att jag blev galen på en person. Det finns risk för att jag uttrycker min frustation imorgon kväll. Det återstår att se!
Imorgon så blir det inget inlägg här på bloggen, för jag kommer inte sitta vid någon dator. Efter skoldagens slut väntar inspark! Ettorna ska få skämma ut sig på stan... Mohahaha! Efter det bär det av mot Fanny där det ska lagas tacopaj och efter det blir det till att åka tillbaka till stan och festa all night long. Eller ett tag i alla fall.
På lördag däremot kan du vänta dig rapport från fredagen! Och troligtvis bilder också=)
...
För två timmar sedan låg jag på en massagebänk och njöt av underbar massage. Den var verkligen välbehövd efter dagens gympass! Enorma mängder tigerbalsam masserades in över hela kroppen, jag kan fortfarande känna att den både verkar och luktar.
"Det går ett tag, sen övergår sorgen till att man accepterar". Vi pratade lite om döden idag och jag har tänkt på det citatet. Ingen kritik mot dig nu L, utan bara mina egna tankar!!<3 Jag tror inte att det fungerar så. För jag har inte accepterat att P är borta. Det kommer jag aldrig acceptera. Visst, jag har insett det, att han är borta. För det mesta. Fortfarande kan jag skriva ett sms och hålla på att skicka det till honom, sen kommer jag på mig själv. Döden är fruktansvärd, den lämnar så många, djupa spår.
>>det är genom att dö som vi uppstår till det eviga livet<<
En tysk snobb i Fia
Eftermiddagen tillbringades i skolan trapphus och soffor för att spela in en film på tyska. Jag har nog aldrig skrattat så mycket när det gäller att spela in film. Tjosan så roligt det var! Våra bloopers blev troligen dubbelt så många som de seriösa, och användbara!, klippen. Jag bytte om till baggyjeans (så det skulle se någorlunda manligt ut), skjorta och Lyle & Scott tröja, tog på mig Branges solglasögon och vattenkammade mitt hår bakåt. En äkta snobb var framtrollad!
Vi stördes ständigt av folk som passerade oss i trappan, öppande dörrar, stängde dörrar och pratade. Till slut fick vi ihop alltsamman. En blooper var när jag, utan att veta att kameran var igång, lutade mig framåt i trappan och frågar om min frisyr ser bra ut. Sen skrattar alla så mycket så jag ramlar i trappan och sätter mig på rumpan. Det blir roligt att se reslutatet!
Ikväll lagade jag mat och har läst ett häfte om England. Jag måste skriva en uppsats om varför industriella revolutionen startade i Manchester. Jippie.....!
Men nu är det dags att göra en rikigt god annanas/grapesmoothie och krypa ner framför brasan i soffan och titta på Idol. Har man väl börjat titta kan man ju inte sluta....
Flytdag!
Dagen idag har bara flytit på. Du vet, en sådan dag då allt bara går, precis som det ska gå. Allt liksom klaffar, underbart!
Nu är planeringen inför ettornas nolling i princip klar, det återstår bara några finjusteringar. Det ska bli så roligt att sparka in dem, och lära känna de lite. De kommer så skämma ut sig på stan och dagen avsluts med fest. Första festen som jag tror att riktigt många tvåor kommer att vara med på. Så sjukt roligt!!
Imorgon ska jag, Linda och Olga spela in vår tyskafilm. Jag kommer ju skämma ihjäl mig när jag ska gå runt, mitt inne i centrum, och spela snobbig kille. Men, vad gör väl det?! Ett gott skratt eller två kan jag gott bjuda på! Troligtvis så lägger vi upp filmen på youtube, så du kan se reslutatet!
Pelletsen ligger utanför och väntar på att bli inburen. Så jag ska samla på mig några extra steg innan det är dags för thedrickande i soffan!
>>sikta mot stjärnorna så landar du i alla fall i trädtopparna<<
Var inte så bekväm!
Denna bild såg jag på en tortilliasförpackning igår när jag lagade mat. Hallå, hur dumma tror tillverkaren att vi konsumenter är?! Skulle vi inte kunna rulla ihop en brödbit?
Vi rika människor (dvs vi som tillhör ett rikt land) tänker alltid på det bekväma först. Visst är det skönt, men hur underbart är det inte att gå och handla i stället för att ta bilen. Om man går träffar man en massa människor, hjärnan luftas och när man återigen kommer hem känns kroppen så härlig. Många har nog tänkt tanken att källsortera, skaffa fadderbarn, motionera mera, vad vet jag. I slutändan blir det ändå ingenting gjort, eftersom det är för jobbigt att lyfta telefonluren och ringa SOS-barnbyar, eller det är mycket skönare att ligga i soffan med en kopp the i handen än att ta en promenad.
Tänk vad underbart det är när man är nöjd med sig själv. När man har presterat till max och sedan tittat tillbaka på det man gjort och ett leende smyger sig upp på läpparna. Det måste väl ändå vara den allra bästa känslan?
Det är ganska pinsamt över hur bekvämt vi ska ha det hela tiden och allt ska serveras på silverfat. Härmed bestämmer jag mig för att jag ska anstränga mig till mitt yttersta, och inte alltid sätta det bekväma först!