Barndomsdrömmar
Styrelsemötet idag. Och det gick prima, trots att det inte riktigt kändes så. Höjdaren var ändå när Annika (som satt i styrelsen) sa "jag förstår att det blir väldigt varmt kring en ångmaskin, hur löser ni det? Det kommer ju bli väldigt hett för arbetarna". Så svarade C-J "men de står ju inte i elden". Skrattframkallande citat från vår argumentation!
I kväll blir det soffan som gäller, framför SOS Gute. Jag börjar mer och mer komma in på att jobba inom räddningstjänst på ett eller annat sätt. Antagligen som ingenjör. Hur betydelsefullt skulle det inte vara att en dag kunna rädda en annan människas liv? Tänk vad lycklig hjärtevärmare det skulle vara. Ja, tänk mig som en muskulös brandman. Den tanken kan vara kul att leka med. Springa runt där bland massa snygga brandmän och lira innebandy. Det bästa är om jag blir ingenjör, för då har jag makten över boysen. Men i ärlighetens namn, så är det verkligen inte därför jag vill jobba med räddningstjänst.
Ända sen barnsben har jag drömt om att få jobba med människor som behöver hjälp. När jag som liten följde med pappa på brandstationen fick jag alltid en röd plasthjälm på huvudet och kände mig som en brandman. Att få klättra upp i brandbilen medan en brandman satte igång blåljusen, det var lycka. Om jag blir brandman går ju en barndomsdröm i uppfyllelse. Men vi får se vad det blir av mig. Kanske slutar jag som kassörska på lokala Konsum.
Vem vet, inte du Vem vet, inte jag.
Kommentera!
Trackback
