fiaskoglund

Denna bild såg jag på en tortilliasförpackning igår när jag lagade mat. Hallå, hur dumma tror tillverkaren att vi konsumenter är?! Skulle vi inte kunna rulla ihop en brödbit?

Vi rika människor (dvs vi som tillhör ett rikt land) tänker alltid på det bekväma först. Visst är det skönt, men hur underbart är det inte att gå och handla i stället för att ta bilen. Om man går träffar man en massa människor, hjärnan luftas och när man återigen kommer hem känns kroppen så härlig. Många har nog tänkt tanken att källsortera, skaffa fadderbarn, motionera mera, vad vet jag. I slutändan blir det ändå ingenting gjort, eftersom det är för jobbigt att lyfta telefonluren och ringa SOS-barnbyar, eller det är mycket skönare att ligga i soffan med en kopp the i handen än att ta en promenad.

Tänk vad underbart det är när man är nöjd med sig själv. När man har presterat till max och sedan tittat tillbaka på det man gjort och ett leende smyger sig upp på läpparna. Det måste väl ändå vara den allra bästa känslan?

Det är ganska pinsamt över hur bekvämt vi ska ha det hela tiden och allt ska serveras på silverfat. Härmed bestämmer jag mig för att jag ska anstränga mig till mitt yttersta, och inte alltid sätta det bekväma först!