fiaskoglund

Holland mot Italien, sicken match. Jag slår vad om att holländarna åt duracelbatterier till frukost, för på planen var de som duracelkaniner hela bunten. Och hela tiden. De hade kvicka och rappa fötter ända in i slutminuterna. Något annat som följde dem in i det sista var de fantastiska målchanserna.

Ett namn: Van Der Saar. Enastående spel. Sagolika räddningar.

Tre-noll till Holland efter nittiotre minuters slit. De offrade sig, ville verkligen vinna. Italienarna orkade inte kämpa lika hårt.

När det är sånhär otroligt fin fotboll, då njuter Fia. Till fullo!

Vilken underbar helg jag har haft! Fredagen skulle ju inledas med ett besök hos Bella i Halmstad, men min huvudvärk stoppade mig. Tack och lov släppte den senare så jag begav mig till Skummeslöv, där alla andra tjejer var. Vi har inte haft någon koll på tiden, utan gått och lagt oss när vi varit trötta och vaknat när solen har skinit in i stugan. Dagarna har fyllts med sol, bad, matlagning, volleyboll och en massa härliga skratt. Solbrännan är fixad, och än är det bara början på juni. Oh så underbart det är att ha sommarlov! När vi vaknade så cyklade vi till bageriet och köpte nybakat bröd som vi mumsade i oss på trädäcket. Tiden har verkligen stått stilla! Tyvärr har jag inte fört över bilderna till datorn än, men håll utkik på min bilddagbok, för där kommer det några bilder inom kort. En bild säger ju mer än tusen ord, inte sant?

Nu sitter jag och tittar på Djävulen bär Prada. Fötterna är nerstoppade i ett varmt fotbad. Håret är nytvättad och naglarna nypolerade. Ikväll blir det ännu mera tvtittande, EM pågår ju. Så fotboll gäller kvällen lång.

Dagens citat får Clara. Hon höll på att tända några ljus när vi satt i uterummet i Skummeslöv och säger
>>Jag kan vara smart<<

Kom igen Sverige kom igen!! Så roligt jag hade igår kväll! Vi missade de fyra första matchminuterna av den första matchen mellan Portugal och Holland. Man vad gör väl det? Vi slog oss ner på tredje raden nerifrån i gassande solsken. Helt underbart! Vi satt och njöt av bra fotboll, strålande sol och snygga killar. Kan livet bli bättre? Jo, det skulle kunna ha vart lite bättre, domaren var kisskassvärdelös. Han blåste verkligen för allt. Sånt är tråkigt, det är ju ingen knattefotboll. Mellan matcherna traskade vi ner på Waynes, jag och Matilda köpte varsin Frappe. Den svalkade gott i sommarhettan. Upp på Olympia bar det igen för att skåda våra egna svenska grabbelit mot Frankrike. Kul match må jag säga. Domaren var bra i första, men även denna gubbe gick ner sig i andra. Fy för! Under sista tio minuterna hade Frankrike fått två spelare UTVISADE. Ja, domaren var inte sen arr dra upp korten ur bakfickan inte.

Fanny, Clara, Matilda och jag satt och gottade oss i snyggingar hela kvällen lång. Efter matcherna var över så tänkte vi ta oss ner på stan för en bit mat. Då kommer världens kap! Ojoj. Han jag såg på Väla kan ju slänga sig i väggen... Nästan i alla fall. Vi gick in på Mezo och beställde mat. vi satte oss vid ett bord en bit ifrån några tjejer, jag har då aldrig sett några mer bortskämda! Vi beställde en maträtt som är lätt att tillaga, tjejerna var inte sena med att påpeka att de minsann hade ett nummer före oss. Ja, det var en minimal sak jag störde mig på av många.

Under kvällens gång konstaterade vi att Clara är trög. Dock bara på låtsas. En viktigare grej vi konstaterade var att om man ska hitta riktiga hetingar i Helsingborg ska man göra det på kvällen. Vi såg många hakor vi!!

Nu ska jag ut och lägga mig i solskenet igen. Detta är ju idioti. Sitta inomhus och blogga när solen värmer varmt utanför fönstret.

Dagens citat kommer från en tjej från gårdagen. Vi stod inne på Knutpunkten, utanför Pressan, och tjejen kommer fram och frågar:
>>Ursäkta, men vet ni var Knutpunkten ligger<< Att tillägga, hon var icke blond!

Varför måste allt i Sverige vara så lagom? Jag tror jag blir tokig! Idag har jag gått och tänkt på hur otroligt dåliga vissa (de flesta) svenska killar är på att flirta. Ta inte illa upp nu grabbar, jag måste bara skriva av mig! Åk till nästan vilket annat land som helst och killarna är så mycket bättre på att charma oss flickor. Det räcker att åka till våra kära norrmän, tro mig, jag har varit med om det... I höstas när jag och mammsen åkte till Italien kan jag säga att det flirtades. Ja, italienarna var sanslösa. Mestadels berodde det väl på att jag är långbent och blond.

Så fort vi hade satt ner våra fötter på Milanos gator så börjades det. Mamma gick och grät så mycket som hon skrattade. Var tredje kille vi gick förbi, nu överdriver jag inte det minsta, gick och spanade in mig. Till och med när vi hade passerat killarna (eller jag kanske borde säga människor med en femte lem, eftersom de var allt från sexton- till fyrtioåttaåringar som glodde) vände de sig om för att ta en till titt. Här kan man ju gå på stan i sju timmar utan en enda blick. Visserligen tror jag att det beror på att här är det vanligt med långbenta blondiner. Men killarna vågar i alla fall visa vad de tycker, annars skulle de inte glo och vissla. Det värsta (eller bästa, hur man nu väljer att se på det) var en gång när jag och mamma gick från Chiavari till Lavanga. I utkanten av Lavanga så är det en bil som är på väg att köra in på en uppfart. Den något-sådär-tjoguåriga killen som kör bilen börjar titta mot mig. Jaja, tänkte inte så mycket på det. Så märker jag att samma kille kör bakom oss. Han kör förbi och in på trottoaren en liten bit framför oss. Dörren öppnas och han är på väg ut. Vi hejar på varandra, men jag och mamma fortsätter såklart traska. Killen ger sig inte utan gör ett till försök och kör in ännu en bit längre fram, slänger sig ur bilen och springer fram till mig. Han börjar snacka italienska och frågar om mitt mobilnummer. "I don't understand" ljuger jag och går vidare. Så börjar killen mixa italienska och engelska så jag säger åt honom på svenska. Men inte ger killen sig för det inte. Nejnej, han fortsätter böna och be. Jag och mamma går över på andra sidan och fortsätter vår färd. Så var vi av med honom!

Trodde vi ja. Men icke sa nicke. När vi ska passera ett övergångsställe så är det han som stannar för oss. Efterhängsen som han är, är han återigen på väg ut ur sin bil. Bilarna bakom börjar tuta så han kör vidare. Jag och mamma kommer fram till torget i Lavanga och vem kör inte rundor där och letar efter mig då?! Snabbt in på en affär sen såg jag inte mer av honom.

Kom igen nu svenska killar, visa er manlighet! Vi tjejer gillar att bli uppvaktade ju. Okej, ni behöver inte dra det lika långt som en viss italienare. Det är lugnt, för då blir ni bara efterhängsna, något som inte gillas. Ni behöver inte heller bli så drastiska att ni tafsar, som en annan italienare 'råkade' göra i Assisi. Nej, utan lagom sådär. Jag tror emellertid att alla skulle kunna väga lite mer. Om man sitter och käkar glass i en park och har fått någon connection med en kille/tjej, varför inte gå fram och säga något finurligt. Visst, det kan bli pinsamt, men so what?! Efter någon timme är det bara ett gott skratt som återstår. Så killar, upp till bevis, visa att ni är män!

>>Är inte du desperat nu?!<<