fiaskoglund

Varför måste allt i Sverige vara så lagom? Jag tror jag blir tokig! Idag har jag gått och tänkt på hur otroligt dåliga vissa (de flesta) svenska killar är på att flirta. Ta inte illa upp nu grabbar, jag måste bara skriva av mig! Åk till nästan vilket annat land som helst och killarna är så mycket bättre på att charma oss flickor. Det räcker att åka till våra kära norrmän, tro mig, jag har varit med om det... I höstas när jag och mammsen åkte till Italien kan jag säga att det flirtades. Ja, italienarna var sanslösa. Mestadels berodde det väl på att jag är långbent och blond.

Så fort vi hade satt ner våra fötter på Milanos gator så börjades det. Mamma gick och grät så mycket som hon skrattade. Var tredje kille vi gick förbi, nu överdriver jag inte det minsta, gick och spanade in mig. Till och med när vi hade passerat killarna (eller jag kanske borde säga människor med en femte lem, eftersom de var allt från sexton- till fyrtioåttaåringar som glodde) vände de sig om för att ta en till titt. Här kan man ju gå på stan i sju timmar utan en enda blick. Visserligen tror jag att det beror på att här är det vanligt med långbenta blondiner. Men killarna vågar i alla fall visa vad de tycker, annars skulle de inte glo och vissla. Det värsta (eller bästa, hur man nu väljer att se på det) var en gång när jag och mamma gick från Chiavari till Lavanga. I utkanten av Lavanga så är det en bil som är på väg att köra in på en uppfart. Den något-sådär-tjoguåriga killen som kör bilen börjar titta mot mig. Jaja, tänkte inte så mycket på det. Så märker jag att samma kille kör bakom oss. Han kör förbi och in på trottoaren en liten bit framför oss. Dörren öppnas och han är på väg ut. Vi hejar på varandra, men jag och mamma fortsätter såklart traska. Killen ger sig inte utan gör ett till försök och kör in ännu en bit längre fram, slänger sig ur bilen och springer fram till mig. Han börjar snacka italienska och frågar om mitt mobilnummer. "I don't understand" ljuger jag och går vidare. Så börjar killen mixa italienska och engelska så jag säger åt honom på svenska. Men inte ger killen sig för det inte. Nejnej, han fortsätter böna och be. Jag och mamma går över på andra sidan och fortsätter vår färd. Så var vi av med honom!

Trodde vi ja. Men icke sa nicke. När vi ska passera ett övergångsställe så är det han som stannar för oss. Efterhängsen som han är, är han återigen på väg ut ur sin bil. Bilarna bakom börjar tuta så han kör vidare. Jag och mamma kommer fram till torget i Lavanga och vem kör inte rundor där och letar efter mig då?! Snabbt in på en affär sen såg jag inte mer av honom.

Kom igen nu svenska killar, visa er manlighet! Vi tjejer gillar att bli uppvaktade ju. Okej, ni behöver inte dra det lika långt som en viss italienare. Det är lugnt, för då blir ni bara efterhängsna, något som inte gillas. Ni behöver inte heller bli så drastiska att ni tafsar, som en annan italienare 'råkade' göra i Assisi. Nej, utan lagom sådär. Jag tror emellertid att alla skulle kunna väga lite mer. Om man sitter och käkar glass i en park och har fått någon connection med en kille/tjej, varför inte gå fram och säga något finurligt. Visst, det kan bli pinsamt, men so what?! Efter någon timme är det bara ett gott skratt som återstår. Så killar, upp till bevis, visa att ni är män!

>>Är inte du desperat nu?!<<  

Åsså avslutas detta med:

Jeans - BikBok
Topp - sidenmänniskorna i Härnösand