Fias liv det senaste dygnet
Nu är jag hemma efter roliga äventyr i Göteborg. Det var riktigt roligt att komma dit må jag säga! Göteborg är en sjukt mysig stad med alla spårvagnar och gamla hus. Å så finns det så många roliga, mysiga och annorlunda butiker. För att inte tala om caféerna som finns runt vart och vartannat hörn längs stadens gator. Mysfaktor hög må jag säga!
När vi vaknade idag visade uret halv elva. Det betydde att jag hade en halvtimme på mig att packa, duscha käka och fixa allt innan jag skulle träffa Jonas - inne i stan. Det var ganska kört. Så det blev inget av det.... TYVÄRR! Jättetråkigt verkligen :(
För en gångs skull var ett av SJs tåg i tid. Dock var det knökfullt på tåget, så jag fick stå upp till Varberg. Fysikboken åkte fram och jag läste om energi. Det är det inte alla som har gjort, stått på ett tåg och läst fysik... Ska upp på meritlistan!
Ikväll blir det kanske idol eller, det mer troliga, hopkrupen i sängen framför en bra film.
>>Skratt är vackert. Du är vacker. Vackrast är du när du skrattar<<
Dag 2 i Göteborg
Sitter återigen i samma kök i Göteborg =) Idag har jag gjort stan med älskade Lousie. Vi startade med att kränga Göteborgs största kanelbullar, mumma! Jag köpte en skjorta som jag tittat på massvis med gånger. Och en frukostbok till Johannes som tack=)
Nu står maten i ugnen och gott ska det bli, tro mig!
Kortslukande i Götet
Ja, då sitter jag i ett kök i Göteborg! Tåget var väldigt försenat, men fram kom jag. J mötte mig på stationen och vi gick och käkade mumsig ciabatta. Juste, och en macka till som J tog av misstag. Förhoppningsvis så fick stackaren som J tog mackan av (misstag!!) en smörgås till slut.
Vi gick förbi en bankomat och jag skulle ta ut pengar. Men mitt kort ploppade ut och på skärmen stod det "kortet behållet". Trots att jag hade fått mitt kort, dock inga pengar. Jaja, vi gick till en annan bankomat och efter att jag hade slgit in RÄTT kod så slukade bankomaten mitt kort?! Jag rusade in på Nordea och fick kölapp nummer 333, lyckotal! Ja, tanten i kassan kunde verkligen inte förstå vad som hade hänt, hon såg nästan mer nervös ut än mig. Och min puls låg långt över normalt. Jag fick inget nytt kort, det kommer med posten. Tack och lov fick jag ut pengar i alla fall.
Nu ska vi ta spårvagnen till stan och titta på ett fackeltåg till minne av Göteborgsbranden som har tio år idag.
Skåningarna går lösa i Norrländska marker
Norrlänningen har åter landat på skånsk mark! Och har hon haft det bra up north? Of course!
Strax före halv sex i fredagskväll störtade tre brudar vid namn Clara Matilda och Fia in på ett matställe och smällde i sig fett mycket fet mat. Lite senare kom resten av gänget och vi begav oss mot det tåg som vi skulle tillbringa kommande tio timmar i. Anna klagade över att sätet inte gick att luta bakåt, så konduktören erbjöd sig att skruva loss sätet så hon kunde ligga på golvet..... Efter timmar av spelande och pratande och skrattfyllda stunder somnade hälften. Vi i den andra hälften försökte sova, men det är inte så lätt på ett nattåg, i sittvagn.
Vi närmade oss Sundsvall och tittade ut genom fönstret. Fanny "titta månen!". En yrvaken Matilda tittar ut genom fönstret och utbryter sedan (med ett tonfall som om hon har upptäckt något sensationellt) "den blinkar ju!!". Ja, lilla Matilda månen försvinner nämligen när ett träd kommer i vägen=) När vi hade kommit fram till Härnösand, efter tre timmars sovande på Sundsvalls Central, väntade en bussresa till Örnsköldsvik. Paradisbadet stod på schemat. Vi hade sjukt roligt när vi slängde oss ut i diverse rutchkanor!
Lördagskvällen bjöd på utgång i ösregn. Vi kom fram till festen men blev senare utkörda av hyresvärden (efter att ytterligare tio personer gjort entré). Vi traskade till andra sidan stan, på den blåsiga och regniga vägen knäcktes allas paraplyer. Väl framme fick vi inte komma in... Kvällen slutade med att vi stod och frös i väntan på en taxi. När sovsäckarna var uppdragna till näsan och kroppstemperaturen på väg tillbaka till trettiosju grader tittade vi på Tzatiski morsan och polisen. En kommentar som kan beskriva vad vi tyckte om filmen "varför tittar man inte på den här oftare?".
Söndag betyder vilodag och det även för åtta flickor i sina livs bästa dagar. Jag var emellertid på minneskonsert för P. Det var en känslofylld stund, men skön på något sätt. Efter en massa vighetsträning i form av kropp-mot-kropp bar det iväg för filmhyrning. Kvällen spenderades med alldeles för mycket chips och godis framför Rent.
Efter ett fåtal timmars sömn väntade fika på stan. Fikaorgien inleddes med Rutiga Duken och sedan Wayne´s Coffee. Så sjukt gott! Kan man göra något annat än att älska fikafenomenet?
Vid femtiden blev det bråttom för att hinna med bussen, men skickliga som vi är hann vi såklart. Jag och Fanny gick till Bistron när vi hade satt oss på tåget. Vi var rastlösa men lösningen på vår måste-ha-något-att-göra-sjuka var det ultimata spelet Tågspanarna. Ett kortspel för barn mellan 5-12 år. Men ja, och?! Har man inget att göra så har man inget att göra. Efter (äcklig och sjukt onyttig och ännu mer onödigt!) påfyllning i form av hamburgare i Stockholm var det dags för nattåg där en otroligt surgubbe till konduktör jobbade.
Hässleholm 04.55. Tre flickor går ut på gatan för hoppa in i en bil (inte prat om prostitution här! ;)). Men var är bilen? Jag ringer hem, mamma har försovit sig. Men ytterligare någon halvtimme på en tågstation har väl ingen dött av? Mamma kom och hämtade mig, Clara och Matilda. Här hemma bakade vi scones och drack te. Det satt där det skulle!
Jag är riktigt trött idag och det kommer bli en dag i soffan tittandes på film. Jag har redan inlett med Sex and the City the movie.
>>Gör dig själv en tjänst, var den du är<<
Norrland here I come!
Nu drar jag till mitt älskade Norrland!
Om jag inte skriver under tiden jag är där så är jag garanterat tillbaka på tisdag. Då med mängder av roliga, tokiga och galna påhitt från skogarna i norr!
Take care =)
Tidspress
Jag skickade in min labbrapport och sekunderna efteråt fick jag reda på att min värden var helt galet fel. Vad har världen emot mig?! Jaja, jag får hoppas på omarbetningen!
Nu måste jag kila ner i källaren och packa. Om en timme och femton minuter lämnar jag dörren och jag har inte packat ett enda plagg. Så, time to packa!
Hörs!
En kille i ljusa jeans är som ett negativt rotuttryck
....det går inte ihop. Näe, jag tycker inte att det är så jättesnyggt. Visst, en het sommardag på en het solbränd kille så kan det funka. Men inte i oktober. Såg en riktigt snygg kille idag, med snygga kläder och allt, men så hade han ljusta jeans som bara totalkvaddade hans outfit. När, bu för ljusa jeans!
Var nere på Hälsan och fick mig mit endorfinrus! M la upp ett träningsprogramm till mig, så nu ska jag bli biff=) Jag frågade än en gång om jag fick gå i högklackat med tanke på foten. Trodde som vanligt att det skulle bli ett "nja, vänta någon vecka till". Frågan ställs, väntan på svar. Glädjesmurfarna dansade rumba inuti mig, för imorgon kan jag gå i klackar igen! Jaaaaa, som jag har längtat. En liten hållhake bara, jag måste ha med ett par ordentliga skor som M uttryckte det. Så, imorgon kommer ett klick-klackande höras från mig och ett par ordentliga skor kommer ligga i handväskan.
Nu ska jag hoppa in i duschen och peela och fila. Efter det väntar några ekvationssystem på att bli lösta.
>>mat får dig att bli tjock, kläder får dig att känna dig tjock, men ett par skor passar alltid<<
Ett endorfinrus, tack!
Labbrapporten som jag håller på att skriva tar kol på mig! Gaslag hit och Daltons lag dit och ekvationssystem åt ett annat håll. Jag får helt enkelt spunk när det inte går ihop!
Nu ska jag ner på gymmet och hoppas på att många endorfiner sätter fart i kroppen så att humöret kan ta hissen uppåt några våningar! När jag kommer hem igen väntar miniräknaren och formelsamlingen så snällt på mig här. Och i min önskevärld ger de mig exakt de siffror som jag vill ha.
Ring ring bara du slog EN signal
Riiiiiiiiig! Typ trettioåtta telefon signaler väckte mig vid tiosnåret imorse. Men hallå? Om man inte svarar efter fem sex signaler, så kanske man inte heller tänker svara? Och det var säkert en telefonförsäljre. De brukar ringa på förmiddagen och fråga efter mamma eller pappa. Jomenvisst, de brukar ju vara hemma mitt under dagarna, eftersom de inte har något eget jobb......
Efter att ha lyssnat på en tråkig ringsignal som går om och om igen är det inte så lätt att somna om och fortsätta sina söta drömmar. Jag hoppade (inte så bokstavligt talat...) upp ur sängen och gjorde en smarrig frukost. Om jag ska orka plugga en hel dag krävs det att fiberförrådet är fullt! Sagt och gjort, jag har suttit med min rapport massor av timmar idag, och ändå är jag inte färdig på långa vägar. Måste ha lite hjälp imorgon!
När jag höll på att spy av kemi/fysikrapporten var det matteboken som slogs upp och flera tal som räknades. Jag har prov imorgon, så jag måste ju kunna det här med exponentialekvationer och logaritmer nu.
Så, innan jag sätter mig framför dumburken och tittar på bögbonden och gråter framför Grey´s (som jag tror att jag kommer göra ikväll om mina aningar är korrekta från trailern) ska jag plugga in logaritmlagar i min redan fullproppade hjärna.
Hoppas du har en trevligare kväll än mig framför dig!
Mig skrämmer ni inte....ehh, precis!
Idag fick jag personlig chaufför till skolan. S pappa skulle på möte, så hon körde in till stan. Hela tjugo minuter senare kunde jag lämna huset, och tjugo minuter på morgonen är ganska betydelsefulla minuter. Tänk, att ligga där i sängen och veta att klockan ringer efter klockan sex, det är inte varje dag. Kunna sträcka på sig lite länge än vanligt och gå upp, med tanken att slippa bussen.
Det var en kort skoldag, bara två lektioner. Riktigt skönt! Efter lunchen gick vi en sväng in på Gina Tricot och det provades kläder i mängder. Jag hittade ett skärp, en klänning och en topp. Min plånbok var inte med på svängen, så plaggen la jag undan, så får jag se vad mina kläder får för sällskap i garderoben. När jag stod inne i provhytten hörde jag några viska utanför "vi skrämmer henne!". Jag stack ut huvudet och sa "nä, det gör ni in...." då såg jag att det inte var mina kompisar som hade tänkt skrämmas utan två tjejer som var på väg till en annan provhytt för att skrämma sin kompis..........
Eftermiddagen har tillbringats åt matte och kvällen åt bilkörning. Första gången jag körde i mörker och det gick riktigt bra om jag får säga det själv!
Det förgiftade äpplet a lá Sofia
Ännu ett besök på Helsingborgs lasarett har jag nu på min meritlista.Ta ett djupt andetag nu! Det var inte på akuten som jag hamnade idag. Nej, jag skulle till barn- och ungdomsmottagningen. Väl där fick jag blåsa i diverse maskiner innan jag träffade läkaren. Han frågade mig vad jag trodde utlöste den anafylaktiska reaktion jag fick i augusti. Jag trodde, som jag trott hela tiden, att det var ett äpple. Det trodde däremot in läkaren, eftersom en så kraftig och allvarlig reaktion av ett äpple är otroligt sällsynt (läkaren har aldrig sett en sådan reaktion under sina år som läkare). Ett pricktest gjordes och mycket riktigt, det var antagligen äpplet jag reagerat på.
För att jag ska på bevis på om jag kan äta äpplen eller inte i fortsättningen ska jag provoceras med äpplen. För att prata svenska betyder det att jag, inom ett år, kommer läggas in på sjukhus. Där kommer de att sätta en nål så adrenalin snabbt kan sprutas in i mitt blod. Därefter kommer jag få dricka äppellösning och sedan äta mer och mer äpple för att kunna se hur jag reagerar.
När jag berättade detta för brudarna frågade F "du dör väl inte?". Näe, det hoppas jag verkligen inte att jag gör!
>>Carpe diem!!!!<<
Livet leker och jag är med på spelreglerna
Jag älskar livet just nu!
Mamma har kommit hem från Etiopien, så skönt att ha henne nära igen. Jag har haft på känn, på ett konstigt och olustigt sätt, att hon inte skulle komma hem, utan försvinna. Vid middagen idag visade det sig att mor och far har haft samma tankar och känn. Om hon inte hade kommit hem så hade jag haft en pappa som är född i Etiopien och en mamma död i samma östafrikanska land.
Det känns som om allt är på sin rätta plats nu, men ändå på fel, fast det märker jag inte lika mycket. Jag trivs med livet nu, i tillvaron. Jag vet att om en vecka kommer jag vara i Härnösand, och redan nu har jag vänner där som längtar tills jag kommer. Hur fantastiskt är inte det?
Jag har börjat tänka "det här en en bra dag", när jag kliver upp på morgonen. Testa, det hjälper! Det är kanske därför som jag känner mig lycklig just nu?
>>don't worry, be happy!<<
Ett glädjeskutt
Vilket party gårdagskvällen bjöd på! NH7, bäst på fest. Dansande till Markoolio, det är inte varje dag ;)
Idag har jag inte gjort något för fem öre. Det enda vettiga jag har kommit mig för att göra är ost- och spenatsoppa som var ypperlig! Sen har jag verkligen inte gjort något mer. Sorgligt nog. Fast jag hade en rolig och skrattfylld stund på morgonen när jag vaknade i Förslöv brevid Aicha. Vi vaknade, tittade på varandra och började skratta lite. Efter det utbröt gapskratt. Mysigt sätt att vakna på, så skulle man kanske börja varje dag med att göra?
Tänk, nu kunde jag suttit framför lägerelden med en massa ledare från Brevik i somras. Men jag sitter här, framför min Mac (som jag börjar förstå mer och mer...) i väntan på att mitt te ska bli klart.
Just nu är jag lycklig. Jag skulle kunna hoppa högt av glädje.
Vad är lycka?
Det är en svårbesvarad fråga. Att lyckas är att uppnå ett mål eller en dröm, men behöver det betyda att man är lycklig? Visst, när man har lyckats med någon kan man känna sig lycklig för en kort stund, ett lyckorus.
Vad är då långvarig lycka? Tänk, att jag varje dag får vakna, det är väl ändå lycka? Och att man kan leva efter klyschan "man lär sig av sina misstag". Det tror jag är ypperliga förutsättningar för att få ett lyckligt liv.
Det var dagens filosofi. Eftermiddagen har bjudit på en skogspromenad med kamera och hund. Vilket resulterade i geggiga skor, en massa bilder och en lycklig (om det nu är lycka att vara på skogspromenad...) hund.
Nu måste jag kila och göra mig klar för kvällen. Det vankas fest med Nahum tvåor!
>>Människor är som viner; med åren blir de dåliga surare och de goda bättre<<
Barndomsdrömmar
Styrelsemötet idag. Och det gick prima, trots att det inte riktigt kändes så. Höjdaren var ändå när Annika (som satt i styrelsen) sa "jag förstår att det blir väldigt varmt kring en ångmaskin, hur löser ni det? Det kommer ju bli väldigt hett för arbetarna". Så svarade C-J "men de står ju inte i elden". Skrattframkallande citat från vår argumentation!
I kväll blir det soffan som gäller, framför SOS Gute. Jag börjar mer och mer komma in på att jobba inom räddningstjänst på ett eller annat sätt. Antagligen som ingenjör. Hur betydelsefullt skulle det inte vara att en dag kunna rädda en annan människas liv? Tänk vad lycklig hjärtevärmare det skulle vara. Ja, tänk mig som en muskulös brandman. Den tanken kan vara kul att leka med. Springa runt där bland massa snygga brandmän och lira innebandy. Det bästa är om jag blir ingenjör, för då har jag makten över boysen. Men i ärlighetens namn, så är det verkligen inte därför jag vill jobba med räddningstjänst.
Ända sen barnsben har jag drömt om att få jobba med människor som behöver hjälp. När jag som liten följde med pappa på brandstationen fick jag alltid en röd plasthjälm på huvudet och kände mig som en brandman. Att få klättra upp i brandbilen medan en brandman satte igång blåljusen, det var lycka. Om jag blir brandman går ju en barndomsdröm i uppfyllelse. Men vi får se vad det blir av mig. Kanske slutar jag som kassörska på lokala Konsum.
Vem vet, inte du Vem vet, inte jag.
Hur säger man fika i plural?
Även jag har hakat på den rådande trenden med lila nagellack. Igår, mellan fikat med Matilda och Charlotta, slank jag in på Kicks och införskaffade mig ett lila lack. Nu pryder denna mörka färg min numera korta naglar. Vi får väl se hur länge jag står ut med det.
Som sagt, mellan fikorna (hur säger man fika i plural? Fikor, fiker, fikos....Snälla svara!) med M och C. Först var det Ebbas med M som gällde där köpte jag mig en otroligt smarrig, och minst lika sockerbombad, polkamaräng. Så god! Efter den fikan bar det av till Waynes med C för att njuta av en kopp grönt te. Jag har bestämt mig för att bli nyttig. S, hädanefter är det grönt te i stället för en latte.
Gårdagskvällen spenderades hos bror där det bjöds på natchos. Det var nästan lika gott som bakverket på Ebbas. Men bara nästan...
Ikväll är det plugg varierat med Grey's Anatomy som gäller, vi har ju styrelsemöte imorgon.
Take care!
Första inlägget från MacBooken
Plugg, plugg, plugg - hur mycket orkar en människa egentligen? Dessutom har jag fått VG i idrott, trots att min lärare vill ge mig MVG. Hur sjukt är inte det?
När vi kollade upp hur långt det var från Resecentrum till dit vi ska bo när vi är i Härnösand började alla tycka att det verkade långt. Två kilometen, långt? Knappast! Och när de luskade ut att bussen tar en och en halv timme till Övik, fick brudarna spader. Tihi, ni kommer avlida där uppe brudar! Om ni inte dör av avstånd dör ni av höjdskräck <3 Men jag ska vara er räddare i nöden, promise!
Jag var riktigt less efter skolan, så jag bestämde mig för en klippning. Ännu en impuls som mitt hår utsätts för. Jag tänkte mig
en ganska lång page och här har du resultatet!
Ja, det blev väl helt okej, och jag hoppas att jag vänjer mig i kort hår... Efter klippet så for jag ut till Väla för att hämta min efterlängtade MacBook. Så nu sitter jag är med den och bloggar!
Dagens citat kom idag under fysiken. Jag berättade att jag idag skulle hämta min dator och så blev jag och S lite ironiska när vi skulle beskriva datorn. "En vit sak man kan fälla upp, med ett äpple på baksidan". Då undrar L "hänger det en frukt på datorn?!" Du är bra söt ibland L!
P.S idag hittade jag ett grått skärp, dock lite för stort, men det var grått!
Hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna, som kunde tala om saker och ting för en.
Då var jag på hemmaplan igen. Eller hemma och hemma... Men i skåneland i alla fall. Jag har haft en underbar helg, på alla sätt och vis. Det är ju ingen idé att jag berättar om den, eftersom du antagligen har läst det tidigare.
Ett tråkigt avsked (vilka avsked är inte tråkiga....) inledde dagen. På tåget började flera stycken i vagnen, som inte kände varanda, prata om åksjuka. Vilket samtal jag fick lyssna på. Riktigt mysigt att lyssna på hur man bör sitta när spyan är halvvägs uppe. Och min ironi är på topp!
Tåget rullade in i Hässleholm där far min väntade med bilen. Jag körde till Helsingborg för att ha tennisen. Det var seriespel på gång och jag började sakna tävlingslivet så mycket. Eller ja, bara att träna ofta. Visst är jag inte världens tennisspelare, men i alla fall. Alla tävligar vi varit på, galna upptåg som har ägt rum då. Oh, I love it!
However, en av mina elever (en 11-årig kille) trodde att jag var trettio. Det är inte första gången jag får höra att jag ser äldre ut, men vem vill se ut som en trettioåring?! Många trettioåringar verkar vara så tråkiga, de har liksom sin utbildning och kanske familj, men inte så mycket mer. Tack för komplimangen....
I don't want this moment to ever end
Ögonblicken. De små, men ack så värdefulla ögonblicken som man bara vill låsa in djupt inne i hjärtat och ta fram när man vill må bra. Precis sådana ögonblick har den här helgen fyllts av. Becka kan verkligen fylla hela mig men en uppsjö sådana ögonblick, som räcker länge.
Dagens början spenderades till att ränna rundor på stan. Några små inköp gjordes. Far min ringde titt som tätt, för han höll på att köpa dator till mig. Vilket landade i att jag nu är en stolt MacBookägare!
Efter ett antal vändor in och ut ur butikerna knäppte vi runt fyrahundra kort på varandra. Galet! Men bra galet!
Imorgon är det hemfärd, plugg och jobb (jag tror att jag har fått löneförhöjning!!) som väntar. Hoppas att du har en roligare dag framför dig än vad jag har!
>>en sann vän är en sällsynt fågel<<
Hos dig kan jag bre en smörgås
Äntligen är jag och Becka på samma plats igen! Tänk dig förväntningarna som du hade när du var ett litet barn på julafton. Sådana förväntningar hade jag när jag satt på tåget. När jag klev av och såg min blonda snygga vän var hela kroppen i lyckorus. Adrenalinet pumpade, och kramkalas utbröt på en perrong i det småländska duggregnet. Vilken lycka att få stå i armarna på sin bästa barndomsvän!
"Hos dig kan jag bre en smörgås eller koka en kopp te utan att det är något konstigt. Och det kan jag inte hos någon annan kompis." Så beskriver vi vår tajta vänskap. Som är tajtare än ett par snygga välsittande jeans. Hos dig är jag stark hos dig är jag underbar. Jag kan bara stämma in i Partik Isakssons strof när det gäller Becka.
Dessvärre har en bitter sak hänt....Vi skulle blondera oss idag (en ren impuls) men mitt hår blev lite gult. Det är verkligen ett mardrömssenario för mig! Så om det inte går bort efter några tvättar, som det bör göra enligt Becka, så blir till att punga ut pengar hos frisören.
Allt om ingenting
Gårdagen försvann. Du vet en sån dag då allt bara händer men ändå ingenting. Så därför bloggade jag inte. Det var väl det som hände som inte var just ingenting. Ja, den som förstår min (o)filosofiska tankar måtte vara smart!
Vad hände igår då? Det som väl hände...Jo, en morgontrött Fia kom till gymmet och tränade ett otroligt klent pass. Jag får inte löpa nu eftersom min fot är under träning. Så jag körde ganska mycket rygg, mmmm! Så det är känts sådär alldeles lagom idag när jag har sträckt på mig.
Jo, när vi skulle gå på lunch så vr den en man som mötte oss på cykel. Han var väl i fyrtio-femtioårsåldern. Så tittar han på F och säger "du tappade något!". F blir lite paff men vänder sig som för att titta efter vad hon kan ha tappat. Då ropar mannen, som nu har cyklat förbi oss "farten!". Vi blev lite förbryllade efteråt, eftersom detta var något vi ägnade oss åt när vi var små oskylda lamm.
Gårdagens bästa citat kom när jag och C hade varit och köpt frukt på torget. Jag såg en lastbil från Ejo chark i Örkelljunga och skröt lite med att den var från Örkelljunga. Då frågar C "chark...ja, dom gör mejeriprodukter va?" "Haha, och Skånemejerier gör kött" svarade en skrattande Fia.
Frukt på torget ja. Det måste vara underbart om något! Tänk att kunna köpa frukt till så låga priser, så det är nästan pinsamt när man kommer med fem clementiner och betalar ynka två kronor. Och det är ju inte en eller tre olika sorters frukt utan mängder! God är den också och trevliga snubbar som säljer den=)
Idag har det inte hänt något alls. Eller jo, en sak. Mamma har åkt till Etiopien där hon ska vara i tio dagar. Jag hoppas verkligen att hon får det bra!!
Om ett dygn är jag på världens bästa ställe! För jag kommer nämligen vara där Becka är<3
När jag blir stor ska jag bli plugghäst
Vad går jag på för skola egentligen?! Loggade in på Schoolsoft idag och upptäckte att vi ska ha ett kombinerat kemi- och fysikprov om två veckor. Då ska också en kemirapport lämnas in. Och nästa vecka har vi samhällsprov och styrelsemöte. Juste, på fredag är det engelskaprov. Har jag missat något? Ja, vi har ju ett matteprov veckan innan lovet också. Tjohoo! Fia och skolan är ett.
När jag hade kommit hem bar det iväg igen. Kryss i taket idag - jag har varit och kollat upp min fot. Den kommer antagligen att läka ganska snabbt, vilket är en lättnad! Så snart är jag på g in highheels igen!!!
Hittade den här länken på Beckas blogg idag och registerade mig genast! Gör det du också=)
Titta in här!: GratisKladerJag hoppas att jag inte knäckte dig för mycket idag, men en liten tankeställare förtjänade du allt.
Lev livet!
Jag har börjat tänka. Få någon slags ahaupplevelse. När jag pratade med en som pluggar till sjuksyrra kunde vi genom vårat resonomang konstatera att mitt tillstånd var väldigt kritiskt. Eftersom jag fick så otroligt mycket mediciner i ambulansen och min syresättning inte var så bra. Jag fick nämligen dubbel maxdos kortison i ambulansen efter att jag själv hade tagit tio likadana tabletter tidigare. Och maxdosen är åtta tabletter.
Jag googlade på anafylaxi för att själv kanske kunna förstå vad jag har varit med om. Här är lite jag hittade:
Det är en akut överkänslighetsreaktion som omfattar flera organfunktioner samtidigt, inklusive hjärtverksamhet och blodtryck. Ordet chock missbrukas idag grovt i media och är i medicinsk mening ett akut livshotande tillstånd med sviktande blodcirkultion av olika orsaker.
Ja, det är ju ord och inga visor för att inte överdriva. Det påverkar allstå hela kroppen, alla organen samtidigt. Inte att leka med med andra ord. Jag har läst lite olika statistik över hur många som drabbas, men två olika tal jag läste var att en per 10000 invånare drabbas av en sånhär reaktion varje år. En annan siffra visar att 3 per 100 000 invånare drabbas varje år som uppsöker sjukhus.
Livet kan vända så fort, innan vi hinner förstå det. Ta vara på varje stund du får, försumma inte minsta ögonblick!
Fredag lördag söndag
Då kommer hlegen i korta drag! Fredageftermiddag inleddes med inspark av ettorna. Vi var indelade i grupper och ettorna skulle göra både det ena och det tredje på stan. Bland annat så skulle killar och tjejer byta kläder, så vi hade en kille som gick runt i strumpbyxor och klänning.
Vår grupp var bitvis väldigt mesig och lam, så några tvåor gick och köpte mjöl som vi kastade på dem om det inte utförde uppgifterna. Det slutade med att när alla ettor var inklämda i en telefonkiosk så hälldes halva mjölpåsen över dem. Kulkul!
Efter avslutningen som bestod av äckliga lekar, till exempel att knäcka ett ägg i ett gals som första personen ska ta in i munnen och sedan spotta ut i glaset igen, nästa person gör samma sak tills den sista personen ska svälja hela ägget. Mums!
När vi hade lekt färdigt bar det av till Fanny där vi lagade qurnfärs med spaghetti. Rikigt gott! Senare på kvällen bar det iväg in till stan igen för att avsluta hela insparken med fest. Det var roligt nästan hela tiden...
Igår morse när vi skulle åka hem från F så vägrade buschauffören tro på mig när jag sa att jag var en halv. Såhär gick det till:
"En halv till Öa"
"Vet du vilken kod det är?" frågade busschaffisen. Eftersom jag inte visste koden fick han slå upp den. När han hade slagit upp det och skulle knappa in det i apparaten frågade han:
"Var det en halv?"
"Ja"
"Är du säker?"
"Ja", svarade jag lite irriterat.
När biljetten höll på att skrivas ut säger gubben:
"Aa, du vet att det är åttahundra kronor i böter om du är över nitton va?"
Haha, gubben vägrade tro att jag var under nitton!!
När jag hade kommit hem så slappade jag och sov en stund framför TV:n innan jag gick till Ekströms för att baka och äta kanelbullar. Vi åt sanslöst måna kanelbullar, men så blir det när det är en fyrabarnsfamilj!
Idag väntar tre tennistimmar och jag måste medge att det inte är så lockande att ge sig ut i regnet och åka till Helsingborg! Jaja, jag tjänar ju lite pengar i alla fall=)
Dåligt av mig att inte träna!
Fia är en latmask! Jag hade ju tänkt att träna i morse. Men icke. Först var det tänkt att jag skulle gymma som vanligt, sen skulle det bli tennisspel istället. När jag igår kväll insåg att jag inte skulle orka dra mig ur sängen innan klockan sex så bestämde jag mig för att ta sovmorgon istället.
Då kunde jag ju vara uppe och titta på fotboll också. Det blev Bremen mot Inter som beskådades, det vill säga Ibrahimovic vs Rosenberg. Roligt roligt!
Det var en otroligt lugn skoldag idag. Bortsett från att jag blev galen på en person. Det finns risk för att jag uttrycker min frustation imorgon kväll. Det återstår att se!
Imorgon så blir det inget inlägg här på bloggen, för jag kommer inte sitta vid någon dator. Efter skoldagens slut väntar inspark! Ettorna ska få skämma ut sig på stan... Mohahaha! Efter det bär det av mot Fanny där det ska lagas tacopaj och efter det blir det till att åka tillbaka till stan och festa all night long. Eller ett tag i alla fall.
På lördag däremot kan du vänta dig rapport från fredagen! Och troligtvis bilder också=)
...
För två timmar sedan låg jag på en massagebänk och njöt av underbar massage. Den var verkligen välbehövd efter dagens gympass! Enorma mängder tigerbalsam masserades in över hela kroppen, jag kan fortfarande känna att den både verkar och luktar.
"Det går ett tag, sen övergår sorgen till att man accepterar". Vi pratade lite om döden idag och jag har tänkt på det citatet. Ingen kritik mot dig nu L, utan bara mina egna tankar!!<3 Jag tror inte att det fungerar så. För jag har inte accepterat att P är borta. Det kommer jag aldrig acceptera. Visst, jag har insett det, att han är borta. För det mesta. Fortfarande kan jag skriva ett sms och hålla på att skicka det till honom, sen kommer jag på mig själv. Döden är fruktansvärd, den lämnar så många, djupa spår.
>>det är genom att dö som vi uppstår till det eviga livet<<