fiaskoglund

Halleljua, min röst är tillbaka! Det är helt underbart. Dock är den lite knacklig fortfarande så antagligen kommer jag sjunga och prata sönder den igen, eftersom jag fortfarande har hosta. Det är inte alls bra.

Efter ett litet Gossip Girl-marathon så beslutade jag och syster oss för att cykla till mormor och morfar. Lisa lånade mammas sköna Skepphultare medan jag trampade iväg på mormors, numera min, gamla rosa gnekande cykel. Efter fyrtiominuters trevlig färd genom fina bokskogar kom vi åtta kilometer senare fram till huset. Men det var ingen hemma. Vi satte oss på altanen och lyssnade på musik. Eftersom vi är två hoppa-och-studsa-systrar dröjde det inte länge förrän vi stod och dansade. Vi släppte loss i både bugg, foxtrott och polka. Det bästa citatet jag har vad gäller polka (det enda också!) är Claras. Det var när vi skulle dansa polka som uppvärming på idrotten och jag dansade med Clara. Efter några varv frågar Clara, på fullaste allvar, "dansar inte ni sånt här där du kommer ifrån??". Jag började skratta så mycket att jag ramlade. Jaja, tillbaka till dagens dans. Vi ledsnade på att dansa så småningom och sjönk återigen ner i varsin stol. Efter en timme av snackande, dansande och väntande kom en bil i backen. Det var mormor å morfar. Vi gick in och socialiserade oss ett tag innan våra hungriga magar ville hemåt. Hemvägen gick tio miuter snabbare. Jag har alltså cyklat en komma sex mil på en dryg timme idag. Och ikväll blir det alfabetet med benen så jag tränar min mage också.

Återigen sitter jag bänkad framför TVn för att se VM-finalen i hockey. Efter sexton minuter in i första leder Kanada med 3-1 mot Ryssland. Jag vet inte vilka jag hejar på... Kanske är dags att göra som när man var liten, eller som de som är ointresserade av sport, och heja på det lag som vinner.

>>en flickas bästa vän är pappa. Alla vet väl att pappa betalar?<<