Norrländsk och skånsk metalitet
Jag är 77% norrländsk. Eller i alla fall om norrlandstestet får avgöra den saken. Om jag ska bestämma är jag nog liiite med norrländsk. Visste du till exempel att man gör palt av potatis, mjöl, salt och fläsk? Och att det serveras med lingonsylt och smör? Mmmm, och om du nu tänker klicka på länken och göra testet har du fått hjälp med en fråga. Var så god!
Jahaja, varför börjar jag skriva om detta nu? Jo, för jag saknar Norrland! Varje dag och åter varje dag. Men jag ska väl inte klaga, för jag har det bra här i Skåne också. Men jo, jag får visst klaga för hur mycket skiljer sig inte Skåne från Norrland och vice versa?! Otroligt mycket! är svaret. Det är två helt olika mentaliteter. Tro mig! Ikväll när mor, syster och jag åt krabba så kom vi att prata om just detta. Mentaliteter.
Allt började när L berättade att hon inte hade tagit skolfoto igår, utan idag. Så kom vi in på att de flesta på skolan var irriterade över detta, för igår hade ju alla haft på sig sina "fotokläder" och idag var det omöjligt att ha samma plagg på sig. Ja, så kom vi in på hela norrländsk-skånsk-mantalitet-spåret. Vi kom fram till att i Norrland ställer alltid alla upp för varandra. Nu får du inte tro att man överger varandra här nere på dessa sydliga breddgrader! Det är inte motsatsen här nere. Men i Norrland är man mer som ett enda lag. Alla kämpar för varandra. Det kan nog ha sitt fäste långt bak i tiden. För förr i tiden behövde man ju verkligen varandra uppe i norr, och det är en fin vana som har hängt med.
Vidare så pratade vi om att gå till skolan. Vi fortsatte på samma spår: mentaliteter. Tänk dig en kall vintermorgon (så att alla ska veta vad jag menar: -15¤C) och gatan du bor på har inte hunnit plogas. Det är fortfarade mörkt ute och vinden leker med snön som faller. Du står i hallen och knyter kängorna som når precis ovanför kanten på dina jeans, som du givetvis har långkalsonger under. Du tar på dig jackan ovanpå tjocktröjan och slänger halsduken ett extra varv runt halsen. Mössan åker på och när du har stängt dörren glider händerna in i de värmande vantarna. Så, nu väntar en promenad till skolan. Väl framme i skolan sopar du av dig det mesta av snön på benen, men man kan fortfarande se tydliga rester efter lite snöpulsande på jeansen. Öronen och näsan skulle kunna vikariera för jultomten, de har åtminstone samma färg som honom. In i klassrummet bär det, det är ingen som kommenterar snön som smälter på dina byxor, och du kommenterar inte heller samma procedur på dina klasskompisar. Om det beror på att norrlänningar är tysta eller för att detta händer varje vintermorgon vet jag inte...... När skoldagen är slut är det återigen mörkt ute och på vägen hem suktar du efter den varma chokladen du ska dricka när du åter kommer in i husvärmen.
Ååååååååååååååh, nu saknar jag Norrland! Shitbritt vad jag vill dit! Två ord - nästa sommar. Då ska jag och min älskade vän Becka tågluffa uppe i norr. Och vad passar bättre än att ha Keb som slutdestination? Då pratar vi om toppen, såklart!
Detta blev ett inlägg som heter duga. Nu är det dags att dricka ännu en kopp the (har säkert druckt femton muggar hittills idag) så jag blir kvitt min förkyldning och hosta. Så ska jag lägga mig i soffan och titta på ännu ett avsnitt av Mordkommisionen. Jag har nämnligen en mordkommisionen-marathon!
>>another ditch in the road Keep moving<<
Jahaja, varför börjar jag skriva om detta nu? Jo, för jag saknar Norrland! Varje dag och åter varje dag. Men jag ska väl inte klaga, för jag har det bra här i Skåne också. Men jo, jag får visst klaga för hur mycket skiljer sig inte Skåne från Norrland och vice versa?! Otroligt mycket! är svaret. Det är två helt olika mentaliteter. Tro mig! Ikväll när mor, syster och jag åt krabba så kom vi att prata om just detta. Mentaliteter.
Allt började när L berättade att hon inte hade tagit skolfoto igår, utan idag. Så kom vi in på att de flesta på skolan var irriterade över detta, för igår hade ju alla haft på sig sina "fotokläder" och idag var det omöjligt att ha samma plagg på sig. Ja, så kom vi in på hela norrländsk-skånsk-mantalitet-spåret. Vi kom fram till att i Norrland ställer alltid alla upp för varandra. Nu får du inte tro att man överger varandra här nere på dessa sydliga breddgrader! Det är inte motsatsen här nere. Men i Norrland är man mer som ett enda lag. Alla kämpar för varandra. Det kan nog ha sitt fäste långt bak i tiden. För förr i tiden behövde man ju verkligen varandra uppe i norr, och det är en fin vana som har hängt med.
Vidare så pratade vi om att gå till skolan. Vi fortsatte på samma spår: mentaliteter. Tänk dig en kall vintermorgon (så att alla ska veta vad jag menar: -15¤C) och gatan du bor på har inte hunnit plogas. Det är fortfarade mörkt ute och vinden leker med snön som faller. Du står i hallen och knyter kängorna som når precis ovanför kanten på dina jeans, som du givetvis har långkalsonger under. Du tar på dig jackan ovanpå tjocktröjan och slänger halsduken ett extra varv runt halsen. Mössan åker på och när du har stängt dörren glider händerna in i de värmande vantarna. Så, nu väntar en promenad till skolan. Väl framme i skolan sopar du av dig det mesta av snön på benen, men man kan fortfarande se tydliga rester efter lite snöpulsande på jeansen. Öronen och näsan skulle kunna vikariera för jultomten, de har åtminstone samma färg som honom. In i klassrummet bär det, det är ingen som kommenterar snön som smälter på dina byxor, och du kommenterar inte heller samma procedur på dina klasskompisar. Om det beror på att norrlänningar är tysta eller för att detta händer varje vintermorgon vet jag inte...... När skoldagen är slut är det återigen mörkt ute och på vägen hem suktar du efter den varma chokladen du ska dricka när du åter kommer in i husvärmen.
Ååååååååååååååh, nu saknar jag Norrland! Shitbritt vad jag vill dit! Två ord - nästa sommar. Då ska jag och min älskade vän Becka tågluffa uppe i norr. Och vad passar bättre än att ha Keb som slutdestination? Då pratar vi om toppen, såklart!
Detta blev ett inlägg som heter duga. Nu är det dags att dricka ännu en kopp the (har säkert druckt femton muggar hittills idag) så jag blir kvitt min förkyldning och hosta. Så ska jag lägga mig i soffan och titta på ännu ett avsnitt av Mordkommisionen. Jag har nämnligen en mordkommisionen-marathon!
>>another ditch in the road Keep moving<<
Kommentera!
Postat av: Räbäcka tha suuuurvare
ja, här ligger jag och flännar.(Flännar = gråter på riktig norrländska för er som int visste det)...Nu är det min tur att grina. Jag grinar för norrland, jag grinar för småland och jag grinar för saknade vänner. Men mest av allt grinar jag för att jag inte träffat min syster på en evighet. Min syster som finns i mina tankar dygnet om. Min syster som dricker the och spelar 500 som ingen annan. Min syster som åker bob ner för tulegatan 11 a/b:s (jag lärde mig aldrig vilket nummer) branta backe. Min syster i längdskidspåret. Min syster som stod i fönstret i Dags hus och kissade. Min syster som klättrade i träden på fälle. Min syster som ramlade i liften i slalombacken. Min syster Sofia. Min alldeles egna systra min. Jag älskar dig. Älskar dig av hela mitt hjärta...De ä du å ja, Räbäcka å Sofia, mot hela södra sverige. <3
Trackback
